Utopi och makt (med politiken som metod)

Här är en uppdaterad version av grafiken från gårdagens postning, som visar förhållandet mellan utopi och makt. I dagens teckning har ett nytt element tillkommit: politiken. Tillåt mig att förklara modellen från början.

U1, U2

”U1” och ”U2” står för våra strävanden (utopiska eller inte*) där U1 markerar våra tänkta intentioner eller teorier och U2 det vi vill uppnå i praktiken, våra målsättningar. Linjen mellan de båda betecknar vårt arbete med att nå det målet.

M

På den vägen kommer vi i kontakt med de inringade ”M”-en som betecknar våra maktrelationer med andra aktörer; i vår intima sfär (familj, vänner, bekanta) såväl som i en offentlig sfär. Vilka aktörerna är och hur vår relation till dem ser beror helt på kontexten, på U1 och U2. Dessa ”M” har egna U1 och U2 och har vi otur så korsar de våra mål, hindrar oss på vår väg eller sinkar oss. Hur de än påverkar oss så måste vi förhålla oss till dem.

P

Det är här som ”P” kommer in i bilden. För att kunna ta oss vidare mot målet U2 längs den streckade linjen, så måste vi helt enkelt använda ett verktyg, eller en metod, som är relevant för kontexten. ”P” kan vara politik, men också oerhört många andra saker. Gemensamt för dem alla är att de kräver en metodik. De måste användas på ett relevant sätt för att uppnå målet. Politik är en metod, konflikt en annan, våld en tredje, samarbete en fjärde etc. etc. Våra val av metoder och hur väl vi använder oss av dom skulle kunna ses som själva ”maktspelet”, ja vi skulle kunna bli så berusade av spelet i sig självt att U2 och P i det närmaste blir ett.

Det är naturligtvis en grov förenkling av komplicerade processer, men för mig har den varit till stor hjälp för att försöka förstå världen, och vad det egentligen är jag håller på med rent konstnärligt.

* En del läsare blir kanske förvånade över hur jag använder begreppet utopi i sammanhanget. Den allmänna uppfattningen är ju att det utopiska rör den plats som ”inte är”, det ouppnåeliga. Begreppet kan, enligt min och många andras uppfattningar, snarare förstås som det goda samhälle (jfr Eutopos) som skulle kunna uppnås, fast bara inte just nu. Däremot måste jag ge dem rätt som menar att ovanstående modell kan fungera även för anti-utopiska, eller rent ondskefulla ändamål.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer är avstängda.