Efter rushen för maktverktyget i maj 2009, som jag berättade om i gårdagens postning så var jag tvungen att ta ett break från projektet för att ägna mig åt annat. Jag hann dock med att skriva om maktens privata natur och i en senare postning också om det mänskliga tabu som förbjuder oss att yttra oss om vår makt. Jag tycker fortfarande att tabut är oerhört intressant. Som mänskligt fenomen skulle jag vilja påstå att det hänger samman med psykologiska begrepp som självreflektion och självkritik. Det finns med andra ord all anledning att återkomma till begreppet.
Under sommaren och hösten började jag att läsa några av maktteorins klassiker och ta upp andra bloggar som också behandlar maktbegreppet. En sådan bloggare är Per Herngren som under flera års tid vänt ut och in på maktbegreppet. Av teoretikerna har jag framför allt ägnat mig åt Steven Lukes, och maktens tredje dimension, men också tittat lite på Robert A Dahl som i Lukes begreppsvärld ägnar sig åt den första dimensionen. Hannah Arendt har dykt upp titt som tätt i postningarna, med sina teorier om makt och våld.
I september försökte jag mig på att skapa några egna, improviserade modeller för hur makt hänger ihop med det utopiska, här förstått som våra strävanden och drömmar. De liknar de klassiska maktmodellerna där relationen mellan A och B beskrivs men för också in ambition som en parameter.
Ambition och strävan dyker också upp i ett kommande läsprojekt. Under 2010 tänkte jag nämligen ta mig an Nietzsches maktbegrepp på allvar, och Viljan till makt och Den glada vetenskapen väntar ivrigt i min bokhylla på att få nagelfaras. Jag har en känsla av att det kan bli en mycket intressant resa.
Läs även andra bloggares åsikter om makt, Nietzsche, filosofi, politik, hannah arendt, steven lukes, tabu, psykologi, sociologi, intressant
Om du ännu inte har studerat Nietzsche på djupet, så skulle jag rekommendera att börja med Om moralens härstamning (eller Till moralens genealogi som den kallas ibland). Jag vet inte hur relevant den är om man just är intresserad av ”makt” i någon smal mening, men den är klarare skriven än många av de senare böckerna och den visar tydligt vad för sorts frågor Nietzsche är intresserad av. Vad det gäller Viljan till makt så brukar den väl kritiseras för att den är ihopsatt postumt på ett tvivelaktigt sätt. Ex. från Wikipedia: ”In fact, according to Montinari, the earlier editions, which all depended on the Großoktavausgabe, are technically nonsense, as Nietzsche’s fragments were cut up in various places and ordered according to his sister’s will; and are a case of revisionism, as it was left to his sister to artificially combine Nietzsche’s fragments into a unified opus magnum (which very concept is alien to Nietzsche’s philosophy and style of writing), whose meaning was distorted according to Elisabeth Förster-Nietzsche’s anti-semitic and Germanist biases.”
Tack för tipsen Mikael. Jo, jag har noterat att ”Viljan till makt” är minst sagt underligt sammanställd. Jag ser den mer som hans systers läsning av broderns anteckningar. Å andra sidan läser jag den redan nu på samma sätt, dvs hoppar friskt mellan kapitel och avsnitt.
Jag undrar dessutom om det går att hitta en läsning av Nietzsche utifrån en smal syn på makt eftersom makt tycks vara ett begrepp som är en viktig komponent i hans tänkande.