Det är på något sätt ofrånkomligt att en återberättelse av en kvälls föreläsning, eller föreställning, av den Slovenske filosofen (ofta benämnd med prefixet pop-) Slavoj Zizek måste handla både om hans minst sagt yviga föreläsningsstil, där skämt och anekdoter från världens alla hörn får stödja resonemang om ideologi, ekonomi och politik, där ständiga utvikningar och inflikningar skapar ett slags vindlande berättelse om vår samtid, kultur, konflikter och ideologier. Eller som presentatören Mattias Gardell uttryckte det innan han lämnade över mikrofonen: ”Spänn fast säkerhetsbältena.” När jag vandrade ut från Södra Teatern tidigare i kväll kändes det mycket riktigt som att ha bilvit utsatt för den mycket trevliga upplevelsen av att ha blivit på samma gång intellektuellt manglad och underhållen. För hur mycket han än ber om ursäkt för sina skämt och sin svada så är han verkligen mycket, mycket underhållande.

Så om vad, frågar ni kanske nu, handlade detta samtal egentligen? Det är inte en helt lätt fråga att besvara, men jag skulle säga att mycket av samtalet rörde sig kring vänsterns roll i en tid av stora sociala förändringar (”intressanta tider”, som Zizek uttryckte det), och om det behöver gå så långt som till social kollaps innan vi agerar, och hur föreställningen att vi lever i en tid utan alternativ påverkar vår förändringsbenägenhet. Det kändes utomordentligt svårt att inte då och då under samtalet dra paralleller till Socialdemokratins pågående konvulsioner.

För övrigt rekommenderas förlaget Tankekrafts seminarieserie under namnet Tankeverket på Södra Teatern varmt.

Fotot togs av undertecknad.

I efterhand:
John Swedenmark på LO-tidningen skriver om föreläsningen och förväntningarna på den.
Radar var också på Zizek-gigget.
Recension av Zizeks senaste bok Först som komedi, sedan som fars i DN

Läs även andra bloggares åsikter om makt, politik, ideologi, slavoj zizek, södra teatern, tankekraft, socialdemokraterna, mona sahlin