Att upptäcka sina egna fördomar

Klockan är tio och termometern har inte sjunkit under tjugo-strecket. Sommaren har brutit in. Himlen öppnar sig och regnet piskar. Åskan torde inte vara långt borta. Jag hade egentligen tänkt skriva en sammanfattning av den här våren men insåg snabbt att det låter sig göras ganska enkelt eftersom det stora arbetet var publiceringen av antologin Tolerera för utställningen P.K. på Forum för levande historia som innehåller texter av psykologerna Fred Saboonchi och Liria Ortiz och psykoanalytikern Tomas Böhm (jag har skrivit utförligt om antologin tidigare).
Jag tycker att man kan säga att reaktionerna på antologin har varit nyfiket positiva. Publiceringen har också noterats i pressen: i notiser i Svenska Dagbladet och Lärarnas Nyheter och med en positiv recension i tidskriften Expos senaste nummer (#2/2012, sid 49).
En intressant bieffekt av det redaktionella arbetet med texterna är att jag börjat undersöka mina egna fördomar om andra människor och att jag har börjat tillämpa några av de verktyg som Liria Ortiz tar upp i sitt kapitel. Det handlar om att notera när man tänker fördomsfullt om människor man möter, att försöka förstå vad man känner och tänker, vad man gör i stunden och vad man vill göra.
Jag har noterat att jag känner obehag inför vissa grupper av människor (vilka grupper det handlar om behåller jag för mig själv om ni inte misstycker) som kommer till uttryck genom att jag känner mig obekväm, generad och/eller mer vaksam. I andra fall handlar det om att jag känner ilska eller tänker arroganta tankar. De här tankarna och känslorna kan ibland hämma mig när jag möter en främmande person i ett sammanhang utanför min bekvämlighetszon eller när jag befinner mig på ”allmänna platser”. Men jag har sällan eller aldrig problem att möta personer från de här grupperna i mitt sociala liv och i yrkeslivet med uppriktig nyfikenhet. Och jag är för det mesta medveten om att fördomarna är konstruktioner av mitt psyke och inte sanningar.
Däremot skulle jag gärna vilja känna mig mindre defensiv i vissa typer av möten med vissa gruper av människor och jag försöker nu testa att sänka garden lite vid sådana tillfällen.
Ett av de verktyg som Liria Ortiz presenterar som jag också börjat använda mig av är att se fördomarna som ett slags ”radioprogram” med en ”programledare” som mal på i huvudet. Genom att förstå att ”radioprogrammet” bara är pladder och inte sanningar kan vi frikoppla oss från våra fördomar och bli friare att agera på ett sätt som överensstämmer bättre med våra värderingar. Jag rekommenderar alla att prova på dessa verktyg, men ladda först ned boken och läs Liria Ortiz kapitel (och de andra delarna med förstås).
Trevlig sommar!

Kommentarer är avstängda.