Avståndet

Karl Ove Knausgårds artikel om Breivik och hans dåd i dagens DN breder sig över nästan hela kulturdelen. Det är sannerligen en artikel som förtjänar sitt utrymme. En artikel med ett perspektiv jag väntat på. Som försöker förklara våldets mekanismer vid sidan av den politiska kamp om symbolen Breivik som förts i medierna på senare tid. Visst var morden i Oslo och på Utöya för ett år sedan en politisk handling, men den har också andra dimensioner, och Knausgård ger sig på konststycket att försöka belysa dem. Visst kan man invända mot delar av hans text, men i det stora hela är den mycket läsvärd för den som behöver ett annat perspektiv på de fruktansvärda dåd som genomfördes av Breivik i Norge för ett år sedan.

Jag har läst många kommentarer i dag som går ut på att det enda som kan stoppa den typ av fascism-inspirerat våld som man nog kan säga att Breivik genomförde är poltiskt motstånd. Jag håller inte med. Visst är politiskt motstånd viktigt i sammanhanget, men det är långt ifrån den enda medicinen. Knausgård är inne på ett annat spår när han menar att det är avstånden (mellan människor) som är farliga. När han tar upp dehumaniseringsprocesen som en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna begå den här typen av brott. Kanske skulle man kunna kalla försök att krympa det avståndet för ett slags motstånd. Men det behöver inte nödvändigtvis vara, och bör kanske inte heller vara, ett politiskt motstånd utan kanske snarare ett socialt eller psykologiskt.

Kommentarer är avstängda.