Nu släpps Tolerera – en antologi om intolerans och tolerans ur ett psykologiskt perspektiv

Välkommen på bokrelease den 25 april kl 19-21 på Forum för levande historia i Gamla Stan. Då släpps antologin Tolerera – en antologi om intolerans och tolerans ur ett psykologiskt perspektiv som är en del av det konstverk jag visar i utställningen P.K. – en utställning om intolerans. Jag är redaktör för och formgivare av antologin som innehåller texter av psykoanalytikern Tomas Böhm och psykologerna Liria Ortiz och Fred Saboonchi. I antologin ger författarna sin syn på toleransens och intoleransens psykologi – och presenterar verktyg och metoder som kan användas av alla som behöver kunskap och inspiration för att kunna bli mer toleranta gentemot andra människor eller i sitt arbete mot intolerans.

Jag planerar att skriva flera inlägg om den här antologin på bloggen under den kommande månaden. Under arbetet med antologin har texterna gjort ett starkt intryck på mig och jag har lärt mig mycket, både om mig själv och om min omvärld. Jag vill dela med mig av den erfarenheten men planen är också att försöka mig på att få syn på mina egna fördomar och min egen intolerans, genom att använda de psykologiska verktyg, metoder och strategier som förekommer i boken.

Pressmeddelande

Välkommen till release av Tolerera
När: onsdagen den 25 april kl 19.00-21.00
Var: Forum för levande historia, Stora Nygatan 10, T – Gamla Stan. Stockholm
Kl. 19.30 presenteras antologin i ett samtal med författarna.

Antologin Tolerera
belyser begreppen intolerans och tolerans ur ett psykologiskt perspektiv med fokus på individen och med utgångspunkten att ett tolerantare samhälle är både möjligt och nödvändigt.
I antologin ger psykoanalytikern Tomas Böhm och psykologerna Liria Ortiz och Fred Saboonchi sin syn på toleransens och intoleransens psykologi – och presenterar verktyg och metoder som kan användas av alla som behöver kunskap och inspiration för att kunna bli mer toleranta gentemot andra människor eller i sitt arbete mot intolerans. Redaktör: Jon Brunberg.
Mer om författarna

Boken är en del av ett konstverk som Jon Brunberg producerat för utställningen P.K. – en utställning om intolerans som visas på Forum för levande historia under 2012.

Antologin, som ges ut av Jon Brunberg Förlag, riktar sig till lärare på gymnasieskolan, och erbjuds som fördjupningsmaterial vid de workshops som arrangeras av Forum för levande historia i utställningen.

Mer information om utställningen och projektet Tolerera

P.K. – en utställning om intolerans

Presskontakt: Forum för levande historia
Johan Perwe
johan.perwe@levandehistoria.se
0702-59 38 19
Presskontakt: Jon Brunberg
mail@jonbrunberg.com
070-314 36 92

Andra bloggare om: , , , , , ,

Två och en halv månader med Tolerera

För två och en halv månad sedan släpptes Tolerera (webbverktyget) – som är ett enkelt test som försöker mäta om du är så tolerant (eller intolerant) som du vill vara – i samband med utställningen PK på Forum för Levande Historia i Stockholm. Tolerera visas i utställningen och på nätet där testet bland annat används som förarbetsmaterial för de gymnasieklasser som deltar i Forum för levande historias workshops.
Den 1 december 2011 kl 14.00 hade testet legat ute i 76 dagar och hela 874 mätningar hade då gjorts. Den här korta ”rapporten” sammanfattar resultatet.
Om Tolerera
Tolerera är byggd på en vidareutveckling av den egenutvecklade webbapplikation som jag konstruerade år 2006 för det pågående projekt Maktverktyget. Till skillnad från Maktverktyget, som resulterade i ett maktvärde, så skapar Tolerera i tre mått, eller index: ett som indikerar hur tolerant du är och ett som visar på dina ideal – hur tolerant du vill att du själv och omvärlden skall vara. Det tredje indexet jämför tolerans- och idealpoängen. Om dessa ligger nära varandra – det vill säga om idealet matchar toleransen – får man ett högt slutresultat.
Det är alltså viktigt att notera att Tolerera inte i första hand försöker mäta en persons tolerans eller intolerans utan fokuserar på balansen mellan de förväntningar om tolerans som en person har på sig själv och samhället, och hur man upplever sin tolerans i praktiken. Det ska också noteras att det är jag som har skapat testets frågor, svar och poängsättning och att det därför baseras på mina uppfattningar.
En annan skillnad mellan de båda applikationerna är att i Tolerera utelämnas de ”hårda” frågorna (kön, ålder, utbildning, etc.) ur poängberäkningen, men sparas för att kunna göra framtida jämförelser mellan olika grupper.
Ändringarna ökar förstås komplexiteten i verktyget och gör möjligen resultatet mer svårtolkat – men ger också fler möjligheter att bearbeta och analysera informationen.

Vilka har gjort mätningarna?
60% har gjorts av personer under 20 år, 53% har gjorts av kvinnor och 91% av personer boende i Västeuropa. 38% har uppgivit studieförberedande gymnasielinje som högsta genomförda eller pågående utbildning, och 33% har uppgivit universitets- och/eller högskoleutbildning.
Hur upplever de sin egen tolerans?
En mycket stor majoritet av de som gjort testet upplever sig själva som toleranta. Hela 93,3% svarar tycker att de har lätt för att tolerera andra som de upplever som olika dem själva. 40% svarar ”ja, med viss tvekan”.
Ca 90% av alla som genomfört mätningen instämmer helt (ca 70%) eller delvis i påståendena att alla människor är lika värda och har rätt att organisera sig politiskt, utöva sin religion eller gifta sig med vem man vill.
Så långt är resultatet väldigt entydigt – ca 7 av 10 upplever sig som mycket toleranta och stödjer helhjärtat grundläggande mänskliga rättigheter. 9 av 10 kan anses vara ganska eller mycket toleranta.
Mindre entydiga blir svaren när man kommer till de frågor som handlar om tolerans i praktiken – hur man beter sig, och vill bete sig, mot andra. Två intressanta frågor i sammanhanget är de som handlar om var man sätter gränsen för när det är lätt eller svårt att tolerera andra som är olika en själv. Det visar sig t.ex. att bara 25% tycker att de har mycket lätt att tolerera andra från hela världen. Ungefär lika många, 24%, har lätt att tolerera sina närmaste familj och vänner och drar sin gräns där. 31% tycker att de inte har svårt att tolerera några speciella grupper eller åsikter medan hela 28,9% anser att de har svårare att tolerera andra personer och grupper med en annan politisk ståndpunkt än deras egen. 15% anser sig ha svårare att tolerera personer eller grupper med en annan religion.
När vi så slutligen kommer till frågor som rör den svarandes ideal så anser 15% att samhället skall vara extremt tolerant och 49,9% att samhället skall vara mycket tolerant, jämfört med och ca 10% som vill att samhället skall vara lite tolerant eller inte tolerant alls.
71,6% vill bli mer toleranta (34% med viss tvekan) och 70,5% är kan tänka sig att genomföra ett aktivt arbete för att bli mer toleranta.
Hur skall resultatet tolkas?
Av de som använt verktyget kan man säga att 9 av 10 kan anses vara ganska eller mycket toleranta. medan 7 av 10 upplever sig som mycket toleranta och stödjer helhjärtat grundläggande mänskliga rättigheter.
Man kan alltså säga att uppfattningen om den egna toleransen är ganska optimistisk, men när man får frågan var gränsen går när det är lätt att tolerera andra tycks valet att vara tolerant inte längre vara lika självklart. Mest uppseendeväckande är kanske att så många som 29,8% av de svarande tycker att det är svårt att tolerera andra med en avvikande politisk åsikt. Bara 3 av 10 anser att de har lätt att tolerera alla oavsett grupptillhörighet eller relationsnärhet
Resultatet av mätningarna visar också en optimism när det gäller idealen och förväntningarna på samhällets tolerans och hur man ser på sin egen framtida tolerans. Hela 7 av 10 vill bli mer toleranta (ja eller ja, med viss tvekan) och är dessutom beredda att arbeta för att bli det. Denna bild upprepas när man tittar på hur de olika indexen förhåller sig till varandra. Indexet för ideal, d.v.s hur man värderar mänskliga rättigheter och hur tolerant man vill att samhället/omvärlden skall vara är lite högre än det som visar hur tolerant man anser sig vara (6.35 av 10 möjliga respektive 5.75 av 10 möjliga. 10 indikerar extrem tolerans).
Det skall däremot noteras att skillnaden mellan ideal och tolerans (det s.k. Tolerans/Ideal Balans Indexet) är väldigt liten. Vid mättillfället var det 8.94 av 10 möjliga vilket får betecknas som en mycket hög nivå av samstämmighet. Kanske är denna sammstämmighet mellan ideal och upplevd tolerans det som är mest uppseendeväckande. Det verkar som om de flesta som använt verktyget anser att de är så toleranta (eller intoleranta) som de vill vara.

I morgon paneldebatt

I morgon kommer jag att sitta i en paneldebatt som en av programpunkterna i MR-dagarna på Kulturhuset med titeln ”Att vara eller inte vara politiskt korrekt – P.K”. Deltar gör jag och mina kollegor i utställningen P.K.- en utställning om intolerans på Forum för levande historia: Elisabeth Olsson Wallin och Andrea Hvistendahl samt Andreas Richter, Peeter Boldt-Christmas från Täby Enskilda gymnasium och Therése Jonsson Rosengren från Hantverksakademin. Moderator för samtalet Göran Greider och arrangör är Forum för levande historia. Det hela utspelas på Klarabio i Kulturhuset kl 13.30 och om ni är med på MR-dagarna ska ni förstås titta in.

PK, Politisk korrekthet, är inte ett lätt begrepp att tampas med. För att förbereda mig lite har jag i dag läst de utmärkta essäer om PK av skribenterna Stefan Jonsson, Göran Greider, Dilsa Demirbag-Sten och Niklas Ekdahl som finns att hämta på Forums hemsida i PDF-format. Här får jag lära mig att PK varken kan betraktas som begrepp eller term, som Göran Greider skriver.

Men vad är det där [politiskt korrekt] för uttryck? Det är inte ett begrepp, för det finns ingen fast definition på det och det är lika vilseledande att kalla det för en ”term”, eftersom det ger en illusion av att det skulle beteckna något ganska avgränsat. I dagsläget, vare sig vi talar om Sverige eller USA, ges det nästan alltid en nedsättande innebörd av den som uttalar det. Positivt laddat hittar man det istället i varianten ”politiskt inkorrekt”, det är en egenskap som man i kulturkonservativa eller direkt främlingsfientliga kretsar kan skryta med.

Så hur ska uttrycket ”politiskt korrekt” definieras? Göran Greider igen:

För den europeiska högern och i synnerhet de främlingsfientliga rörelserna i Europa betyder det helt enkelt följande: ”etablissemangets och eliternas falska värderingar, som inte får ifrågasättas, trots att de driver samhället mot ekonomisk och kulturell kris.” Den amerikanska högern betonar nog i sin definition det kulturella mer än det ekonomiska. För en ordinär vänsterliberal i Sverige betyder det: ”värderingar som erkänner olika minoriteters rättigheter och tar ställning mot rasismen”. För radikala socialister betyder det: ”värderingar som erkänner olika minoriteters rättigheter men också kräver ekonomisk jämlikhet eftersom bara det i längden kan utradera rasism och minoritetsförtryck.”

I avslutningen på Stefan Jonssons essä sätter han, som jag ser det, fingret tydligt på varför man använder begreppet:

Uttrycket politiskt korrekt är ett uttryck som i alla lägen värnar det bestående. Föga förvånande är det därför också ett uttryck som framför allt de använder, som gynnas av den bestående ordningen. När det inte längre finns några goda argument för att dagens Sverige ska diskriminera svarta eller kvinnor då kan diskrimineringen ändå fortsättas och ursäktas genom att peka ut anti-diskriminering som politiskt korrekt.

När det inte finns några goda argument mot att vi ska spara energi och respektera andra religioner än vår egen då kan energisparande och religiös tolerans ändå avfärdas som politiskt korrekt. Eller för att uttrycka det drastiskt: när det inte finns goda argument för att vi ska vara intoleranta, då kan intoleransen ändå upprätthållas genom att själva toleransen – mot oliktänkande, minoriteter, romer, svarta, homosexuella och andra – avfärdas som politiskt korrekt. Eller än mer tillspetsat: när det inte längre finns goda argument för att vi ska vara onda, då kan vi ändå fortsätta vara det genom att utpeka godheten och solidariteten som politiskt korrekt.

Det finns förstås mycket mer att säga om PK. Det här var bara några lösryckta, men ändå talande, citat. Jag rekommenderar verkligen att ni läser alla artiklarna. Jag har förstås en egen uppfattning om begreppet, men den får jag återkomma till en annan dag. Nu är det dags att stänga butiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Tolerera: bilder och länkar

Nu har utställningen P.K.-en utställning om intolerans på Forum för Levande Historia dragit igång på riktigt efter en välbesökt vernissage den 15/9. För mig, som konstnär, är det här en unik utställningsform eftersom de verk som jag och konstnärerna Andrea Hvistendal och Elisabeth Ohlson Wallin producerat kommer att användas i workshops för gymnasieelever, samtidigt som utställningen kommer att vara öppen för vanliga besökare. Nu på söndag den 25/9 kl 12-17 finns jag på plats i utställningen på Stora Nygatan 10-12 för den som vill träffa mig.

Mina verk, som alla har namnet Tolerera, handlar om toleransens och intoleransens psykologiska dimension. Jag har bjudit in psykoanalytikern Tomas Böhm och psykologerna Fred Saboonchi och Liria Ortiz att medverka i en video och skriva var sitt kapitel för en antologi; att ge sin syn på tolerans och intolerans ur ett psykologiskt perspektiv och presentera psykologiska metoder och verktyg som individer och grupper kan använda för att öka sin egen tolerans, eller för att förebygga och motverka intolerans. Bilden ovan visar en bild på videon från utställningen.

Förutom videoverket och antologin visar jag också ett webbverk där besökarna kan testa om de är så toleranta som de vill vara. Det finns tillgängligt på två datorstationer i utställningsrummet och på Internet på adressen http://levandehistoria.se/tolerera.html.

Jag vill också på att lyfta fram design- och arkitektbyrån Guise som tagit fram utställningskonceptet med de fristående väggarna som skapar en allvarsam och labyrintisk inramning. Till höger på bilden ovan kan man se en av de tryckta och perforerade väggarna som finns i utställningen.

Mer information och reaktioner

Välkomna till öppningen av utställningen P.K.-en utställning om intolerans

I morgon öppnar så utställningen P.K.-en utställning om intolerans, som jag har arbetat med under de senaste månaderna. Det har varit ett hårt men mycket inspirerande arbete som har resulterat i en grupp nya verk som har titeln Tolerera. I utställningen visas en video och ett webbverk. En antologi, som utkommer i februari 2012, kommer också att ingå i utställningen. I två av verken (videoverket och antologin) medverkar psykoanalytikern Tomas Böhm och psykologerna Liria Ortiz och Fred Saboonchi som ger sin syn på tolerans och intolerans ur ett psykologiskt perspektiv och presenterar metoder och verktyg som kan användas av personer eller grupper som vill bli mer toleranta eller som behöver inspiration och argument i sitt arbete mot intolerans.

Ni är alla varmt välkomna till öppningen den 15 september kl 16-19.
Adress: Stora Nygatan 10 (Gamla Stan), Stockholm.
OBS! O.S.A till info@levandehistoria.se ASAP

Program den 15 september
16.00 Dörrarna öppnas, P.K.–tilltugg och dryck serveras
16.45 Överintendent Eskil Franck hälsar välkommen
17.00 EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson talar
17.15 Konstnärerna Jon Brunberg, Andrea Hvistendahl
och Elisabeth Ohlson Wallin berättar om sina verk

Musik av Asha Ali, singer/songwriter, www.ashaali.com

Om utställningen från levandehistoria.se/PK
”Under 2010 genomförde Forum för levande historia en undersökning av ungdomars attityder till utsatta grupper i Sverige; romer, muslimer, judar, utomeuropeiska flyktingar och homosexuella. Undersökningen sammanställdes sedan i studien ”Den mångtydiga intoleransen”.
Nu vill vi ge ungdomar möjlighet att lämna sina egna avtryck genom diskussion och reflektion om frågor som rör intolerans och tolerans.
Konstnärerna Jon Brunberg, Andrea Hvistendahl och Elisabeth Ohlson Wallin har läst ”Den mångtydiga intoleransen” och sedan använt studien som inspiration och utgångspunkt för utställningens konstverk och installationer. Resultatet är P.K. – en utställning som lämnar avtryck, väcker frågor om intolerans och erbjuder verktyg för tolerans.
Utställningen öppnar 15 september 2011.
P.K. har öppet måndag-fredag kl. 12-17
Helgöppet: 17-18 och 24-25 september kl. 12-17.”
Läs mer:

Andrea Hvistendal och Göran Greider om utställningen på Svtplay


Liria Ortiz i DN om intolerans bland unga m.m.

Jag har tidigare försökt att skriva något om tolerans i samband med sommarens terrordåd i Norge. Det har helt enkelt varit för svårt. Jag har visat mitt stöd för offren på annat sätt. Ändå är det omöjligt att inte komma in på händelserna när man skall diskutera tolerans och intolerans. Trots att dådet var ett utslag av ett slags extremism och våldsförhärligande, som på ett sätt rör sig bortom den vardagsintolerans som på det ena eller andra sättet berör oss alla, så kan man inte bortse från att händelserna i Norge lyfter frågan om hur vardagsintoleransen påverkar oss och våra relationer till andra – och om den ger näring åt människor som är beredda att skada andra
Liria Ortiz, som är psykolog, handledare och författare, är en av tre psykologer som medverkar i det projekt för Forum för Levande Historia som jag just nu arbetar med. Hon har också en spalt i DN /Insidan där hon besvarar läsarnas frågor. Häromdagen publicerades hennes svar på en fråga från en orolig lärare, som skriver att hans ”bekymmer som lärare är de fördomar som jag märker att mina elever har mot senare generationers invandrare, och särskilt de som kommer från länder utanför Europa.” Han har blivit förskräckt av händelserna i Norge och undrar om det finns sätt att minska fördomar på.
Jag rekommenderar varmt att läsa artikeln. En del av de metoder och verktyg som Liria tar upp i sitt svar till ”Erik” kommer också att återkomma i den antologi som vi kommer att ge ut i början på nästa år, som riktar sig just till lärare. Jag hoppas, och tror, att den kommer att komma till användning, för jag misstänker att diskussioner om tolerans och intolerans pågår för fullt på skolor runt om i landet just nu.
Och inte bara där för övrigt. Hanne Kjöller tar i en ledare i DN (12/8) upp hur den 22/7 har förändrat synen på det höga tonläget som vanligtvis råder inom politiken. ”Om ord kan trösta och förena, kan de rimligtvis också hetsa och splittra. Vi har alla skäl att välja dem med omsorg”, avslutar hon sin artikel. Jag kan inte annat än att hålla med.

Mer läsning:
Peter Wolodarski i DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Toleransen – det kommer mera (mycket mera)

Jag har skrivit väldigt mycket om tolerans här. Det finns en enkel anledning. I höst öppnar Forum för Levande Historia en grupputställning i sina lokaler i Gamla Stan med namnet P.K.-en utställning om intolerans där jag medverkar. Jag håller med andra på och gör ett nytt verk som tar sin utgångspunkt i toleransbegreppet. Det kommer mer information om utställningen och verket här på bloggen, men också mer om toleransen.

Människan skulle knappast kunna forma komplexa samhällen om det inte vore för att vi är toleranta mot andra som inte är som vi. Ändå är den föreställningen utsatt för attack från flera håll av det politiska spektrat: dels från höger där tolerans (i form av mångkultur) ses som något som påförts folket genom ”eliterna”, och dels från vänster, där en av staten påbjuden tolerans, ses som något som förflyttar fokus från orättvisor i samhället. I båda fallen kanske man kan säga att toleransen ses som en rökridå för att skymma missförhållanden, och ett taktiskt vapen för att normalisera motståndet.
I praktiken tror jag att väldigt få skulle kunna tänka sig att vara utan toleranta relationer. Det skulle i så fall innebära att man var en människa i konflikt med allt och alla. Ett stadium av permanent intolerans. I realiteten är de flesta av oss säkert selektivt toleranta.

Därför har jag också att särskilt svårt att förstå den kritik mot toleransen som kommer från vänster eftersom ett jämlikt samhälle per definition kräver tolerans. Ett samhälle utan tolerans är ett samhälle där olikheter inte accepteras. Och är snarare repressivt än jämlikt.

Det kan förstås se ut som om kampen för ett jämlikare samhälle blir svårare att genomföra om man måste vara tolerant till höger och vänster, och att det är därför som toleransen är avskydd. Men jag skulle vilja ifrågasätta att det är möjligt att tillfälligtvis lämna en tolerant hållning bakom sig för kampens skull. Tvärom: den part som förmår att ta hand om, och utveckla sin toleranta sida kommer också att vinna i legitimitet. Fast det kan ju också bara vara min enfaldiga förhoppning om att det på något sätt går att gå runt det förbrännande Nietszcheanska ekorrhjulet.

Mer läsning:
intervju med Walter Benn Michaels
http://jacobinmag.com/winter-2011/let-them-eat-diversity/

Annat intressant:
Strötankar och sentenser om Lucretius och det aleatoriska

Andra bloggare , , , , ,