Jag har skrivit väldigt mycket om tolerans här. Det finns en enkel anledning. I höst öppnar Forum för Levande Historia en grupputställning i sina lokaler i Gamla Stan med namnet P.K.-en utställning om intolerans där jag medverkar. Jag håller med andra på och gör ett nytt verk som tar sin utgångspunkt i toleransbegreppet. Det kommer mer information om utställningen och verket här på bloggen, men också mer om toleransen.
Människan skulle knappast kunna forma komplexa samhällen om det inte vore för att vi är toleranta mot andra som inte är som vi. Ändå är den föreställningen utsatt för attack från flera håll av det politiska spektrat: dels från höger där tolerans (i form av mångkultur) ses som något som påförts folket genom ”eliterna”, och dels från vänster, där en av staten påbjuden tolerans, ses som något som förflyttar fokus från orättvisor i samhället. I båda fallen kanske man kan säga att toleransen ses som en rökridå för att skymma missförhållanden, och ett taktiskt vapen för att normalisera motståndet.
I praktiken tror jag att väldigt få skulle kunna tänka sig att vara utan toleranta relationer. Det skulle i så fall innebära att man var en människa i konflikt med allt och alla. Ett stadium av permanent intolerans. I realiteten är de flesta av oss säkert selektivt toleranta.
Därför har jag också att särskilt svårt att förstå den kritik mot toleransen som kommer från vänster eftersom ett jämlikt samhälle per definition kräver tolerans. Ett samhälle utan tolerans är ett samhälle där olikheter inte accepteras. Och är snarare repressivt än jämlikt.
Det kan förstås se ut som om kampen för ett jämlikare samhälle blir svårare att genomföra om man måste vara tolerant till höger och vänster, och att det är därför som toleransen är avskydd. Men jag skulle vilja ifrågasätta att det är möjligt att tillfälligtvis lämna en tolerant hållning bakom sig för kampens skull. Tvärom: den part som förmår att ta hand om, och utveckla sin toleranta sida kommer också att vinna i legitimitet. Fast det kan ju också bara vara min enfaldiga förhoppning om att det på något sätt går att gå runt det förbrännande Nietszcheanska ekorrhjulet.
Mer läsning:
intervju med Walter Benn Michaels
http://jacobinmag.com/winter-2011/let-them-eat-diversity/
Annat intressant:
Strötankar och sentenser om Lucretius och det aleatoriska
Andra bloggare makt, tolerans, intolerans, eliterna, politik, samhälle
intressant
Ska vi vara så toleranta att vi tolererar intolerans? Till exempel den intoleranta religionen islam.
Det är en intressant fråga var gränsen för toleransen går. Många skulle säkert hålla med dig om att det är rimligt att vara intolerant mot dom som är intoleranta. Men att säga att en religion är intolerant är alldeles för otydligt och svepande. Man skulle lika gärna kunna säga att exempelvis USA, Kina, Google eller Djurgårdens IF är intoleranta (det gör jag inte, det var bara ett exempel). Eller egentligen vad som helst.