Jag tänker på förhandlingar

Idag tänker jag på förhandlingar. Förhandlingar som havererar, återuppstår och havererar igen (som de om LAS). Men också förhandlingar som plötsligt, efter två år, resulterar i konkret handling (som den fångutväxling mellan stridande parter i Jemen som var en del av Stockholms-avtalet som slöts i december 2018 – men som först nu genomförts). Och kanske framför allt om förhandling som den representativa politikens ratt, växellåda, gas och broms.

En demokrati utan förhandlingar går inte att föreställa sig. Det är diktatorernas och despoternas politik. En politik för de som tänker att allt kan avgöras med en signatur eller en befallning, på slagfältet eller med nävarna. Det är inte på något sätt min kopp te.

PS. Stockholms-avtalet borde för övrigt heta Rimbo-avtalet eftersom förhandlingarna fördes på en herrgård(?) i den lilla Uppländska orten. DS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress Anti Spam by WP-SpamShield