Om makt och tolerans: del 1 (notiser)

1.
Frågan om hur maktbegäret påverkar våra liv kom upp i samtalet efter gårdagens säsongsstart av Psykologer tittar på film – föreläsningsserien på Kulturhuset där Jonas Mosskin visar film och diskuterar den med inbjudna gäster – som igår visade filmen Z – Han lever! av den grekiske regissören Costa Gavras från 1963 som handlar om upptakten inför militärens maktövertagande i Grekland och mordet på en ledande oppositionspolitiker. Gäster var sociologen Apostolis Papakostas och psykoanalytikern Eli Högberg..

Ett tag kretsade samtalet kring varför vi söker makt och varför vi inte gör det, och vilka mekanismer vi har för att balansera makten. Alla försöker inte att uppnå absolut makt över sin omgivning, men det finns dom som är beredda att gå långt för att uppnå och behålla en maktposition För att förhindra att deras ambitioner skadar omgivningen har vi ett representativt och demokratiskt styrelseskick. Drömmen om diktaturen är ett slags dröm om allsmäktighet, att kunna bestämma över människors öden – över liv och död.

Visserligen kan man föreställa sig att en diktator skulle kunna vara upplyst och tolerant – i alla fall i teorin – men i praktiken har intolerans allt som oftast varit ett nödvändigt verktyg i söndrandet och härskandets konst. I den grekiska militärjuntans fall handlar det om att ”utrota möglet på vinrankorna”, d.v.s de progressiva och intellektuella krafterna i samhället. Kort sagt: att demonisera och avhumanisera de andra.

2.

Det går inte att undkomma att tolerans är tätt sammanflätat med makt. I många samtal jag har haft som rör projektet Tolerera så återkommer frågan om vem som har makt att behandla en person på ett visst sätt. En föreställning är att med makt kommer möjligheten att välja att vara intolerant eller tolerant. Men för en person som har mindre makt än en annan är det valet begränsat. Jag är inte så säker. Kanske beror det på hur vi hanterar våra instinkter; vårt behov av snabba belöningar. Tolerans är en mer omständlig process på kort sikt. Den kräver att vi lämnar utrymme för andras åsikter och värderingar i stället för att försöker knuffa oss fram till den bästa platsen vid köttgrytorna.

3.

Jag har också stött på föreställningen att tolerans hindrar en djupare förståelse av andras situation. Att tolerans är en skylt som säger – hit men inte längre!. – Jag tolererar dig, och låter dig vara ifred, men jag gillar i alla fall inte det du gör eller är. Om skylten hålls fram mot en person som upplever sig själv ha mindre makt en den som tolererar kan toleransen i sig upplevas som en skymf. Personen vill ha ett mer jämlikt maktförhållande, inte tolerans.

För mig är den här kritiken paradoxal. Som jag ser det är tolerans det första steget mot en djupare förståelse för en annan människas situation. Min tolerans gör att jag inte omedelbart försöker att röja en annorlunda människa ur vägen (bildligt eller bokstavligt). Tolerans innebär en möjlighet för mig att gå vidare mot ökad jämlikhet, trots min motvilja mot den andres åsikter eller värderingar. Om jag visar min intolerans, återstår egentligen bara kamp för den som känner sig förfördelad och upplever sig vara i underläge. Det är viktigt att komma ihåg att även den som upplever sig vara diskriminerad kan visa tolerans, även mot den intolerante, även om det kanske är en svårare och mer smärtsam process.

4.

Förhållandet mellan tolerans/intolerans, makt/vanmakt och kamp/icke-kamp bildar en triad av motsatspar som kan kombineras på i olika scenarier. Icke-kamp är kanske det begrepp som kräver en ytterligare förklaring. Icke-kamp är att tillfälligt eller pemanent avstå från att kämpa för eller emot något som en medveten handling. Begreppet tycks instabilt – en medveten icke-kamp tycks vara en självemotsägelse och därmed en omöjlighet. Är det eftersträvansvärt? Jag ber att få återkomma i frågan.

Tankarna om icke-kamp uppstod i samband med min läsning av Per Herngrens läsning av Judith Butlers bok Krigets ramar – När är livet sörjbart? (Tankekraft förlag, 2009). Läs mer:

http://perherngren.blogspot.com/2011/02/manniskans-ontologi-ar-sarbarhet-judith.html
http://perherngren.blogspot.com/2011/03/respons-istallet-for-politisk-paverkan_7003.html
http://perherngren.blogspot.com/2011/03/inte-princip-eller-mirakelmedel-judith.html
http://perherngren.blogspot.com/2011/03/vad-ar-prekaritet-judith-butlers.html

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress Anti Spam by WP-SpamShield