Det har gått mig förbi att Manuel Castells släppt sin första bok på mycket länge, något som Ulf Bjereld nu gör mig uppmärksam på i en recension i DN. Castells nya alster verkar handla om hur makten blivit mer svårgripbar och Bjereld inleder artikeln med att fråga sig var makten finns i det globala nätverkssamhället:
Vad händer till exempel med nationalstaternas möjlighet att utöva makt när det territorium som utgör grunden för deras suveränitet blir alltmer irrelevant i en värld av gränsöverskridande kommunikation? Kapitalets makt anonymiseras när miljardstora transfereringar sker på mikrosekunder. Den makt som utövas inom den representativa demokratins ramar urholkas när de politiska partiernas medlemsantal sjunker och medborgarnas politiska engagemang tar form i löst organiserade nätverk.
Enligt Bjereld är Castells grundtes rörande makten följande:
Makt, menar han, baseras på kontroll av kommunikation och information, och den yttersta formen av makt utgörs av förmågan att forma människors sinne och tankar. Militär makt, ekonomisk makt, politisk makt – allt reduceras i det globala nätverkssamhället enligt Castells till en fråga om hur makten konstrueras i kommunikationsprocesserna.
Den avgörande frågan blir för Castells inte om det verkligen förhåller sig på det sättet, utan i stället hur en sådan maktutövning går till och vilka sociala aktörer som blir bärare av makten.
Castells tar frågan om medias roll inför det andra Irak-kriget som ett exempel på hur Bush-administrationen kunde utnyttja medias nya roll för att sprida svårverifierbara fakta som sedan visade sig vara lögner.
Jag vill ifrågasätta tesen att makten blivit mer svårgripbar, makten har alltid varit svårgripbar. Historien om makten är en historia om hur olika grupper i samhället medvetet försöker att få större inflytande över sina liv och hur tekniska landvinningar oavsiktligen förändrar maktbalanser mellan grupper och individer. Makt är något som skapas när vi lever våra liv oavsett om vi vill det eller inte. Under paradigmskiften kan maktförhållandena för en tid bli mer synliga, och möjligen befinner vi oss i ett sådant för tillfället.
Den viktigaste frågan i sammanhanget är, för mig, om den era av mass-själv-kommunikation, som vi enligt Castells befinner oss i idag, fördjupar demokratin och distribuerar makt till fler människor eller om den snarare är tvärtom innebär ett hot mot demokratin, på grund av att den atomiserar oss, där de traditionella maktcentra, som Max Weber formulerade (militär, stat, administration, näringsliv) snarare stärks på demokratins bekostnad. Det är lätt att haspla ur sig floskler som att ”Internet stärker demokratin.” Jag är tveksam om det verkligen är så.
MER
Communication Power på adlibris.se (isbn: 9780199567041)
FÖR ÖVRIGT
Nya sajter i bloggrullen är Per Wirténs sida på Arena och den intressanta Wikin Krigsmaskinen, som innehåller flera artiklar om makt.
Andra bloggar om: makt, internet, kommunikation, samhälle, politik, manuel castells, informationsteknologi, it, nätverk, sociala medier, bush, irak, ulf bjereld
intressant?
Jäkligt intressant. Här ligger diktatorns dilemma. Den som uppnår absolut makt blir samtidigt en synligt måltavla för alla andra med maktanspråk. Jag vet att i Japan på medeltiden utvecklades traditionen att de kejsare som verkligen ville utnyttja sitt himmelska mandat gick i kloster med en ”målis” som formell kejsare. Ligger det månne i maktens natur att tappa sina konturer när den växer?
Precis min tanke! Det ligger i diktatorns intresse att mystifiera makten (så länge som makten inte är hotad inifrån eller utifrån). Det passar t.ex. bra in i både Machiavelli’s och Arendts teoribildning om makt. I en demokrati kan det handla om att makthavare uppmuntrar skendemokratiska strukturer, om man vill vara något konspiratoriskt lagd. Med skendemokratiska strukturer menar jag sådana som simulerar demokratins symboler men som inte åstadkommer en ökad demokrati i sig. T.ex. att ny teknologi erbjuder oss möjligheten att göra vår röst hörd och rösta på ditten och datten, samtidigt som den splittrar oss och därmed minskar våra möjligheter att påverka. Jag vet inte om vi har sett resultatet av internets möjligheter till ökad demokrati än, så det är kanske för tidigt att dra några slutsatser.