Långa svansar och höga huvuden

De senaste dagarna, när jag har arbeta med att skärpa Maktverktyget har jag ställts inför en del intressanta fakta som delvis radikaliserar mätningen, men som också på ett plågsamt sätt tydliggör skillnaderna mellan de mäktigaste och de maktlösa.
Det började med att jag återvände till den intressanta, lilla webb-tjänsten globalrichlist.com, som med utgångspunkt från data som vaskats fram av Världsbankens forskare visar din årsinkomst på en global skala. Jag bestämde mig för att den mätningen skulle ligga till grund för hur maktverktyget värderar frågan om inkomst. Det enda ”problemet” är att skillnaderna mellan de fattigaste och rikaste är så hisnande stora. Inkomstskillnaderna skulle kunna beskrivas som en inverterad ”long-tail” där den rikaste 10 procenten tjänar 50% av den totala världsinkomsten. En lång svans blir det eftersom inkomstkurvan vänder drastiskt uppåt efter cirka 5 miljarder människor efter att ha legat på mycket låga nivåer.
Därmed får du som ”västerlänning” i princip full pott, oavsett om du tjänar lika mycket som en socialbidragstagare på existensminimum, eller om du tillhör de super-rika. Sen kan man förstås fixa och trixa med BNP- och prisindex-justerade inkomst-tal i all oändlighet. Jag har valt att inte göra det för denna gång, inte minst för att visa på skillnaderna.
Det man vinner på karusellerna… I frågan om mediegenomslag har å andra sidan möjligheten att nå en hög poäng sänkts drastiskt efter det att jag synkade poänggivningen med makthavare.se/Fokus mätnings-metodik där man använder en logaritmisk skala för att ge poäng beroende på hur många omnämnanden en person fått i pressen. Du måste numera i princip ha omnämnts i mer än 1000 artiklar eller nyhetsinslag för få en högre poäng än fem på en skala från ett till tio. Sedan frågan om mediegenomslag infördes har maktvärdes-index sakta sjunkit. Troligen blir det ytterligare en liten sänkning nu. Också här kan man med andra ord säga att det finns en tydlig tröskel för när man kan anse att ett antal mediehändelser blir till ett riktigt genomslag.
*
I en annan del av galaxen diskuteras det nu febrilt och intressant om liberalism. Jimmy Sand skrev en artikel om liberalismen, Heiti Ernits fortsatte med två uppföljare vilket ledde mig både till Thomas Svensson, Copyriot och en äldre artikel av Karl Palmås om en ny vänsterliberalism. Den senare skriver dessutom intressant om posthumanism i det senaste numret av Arena. Både Jimmy och Rasmus lyckades dessutom var för sig inspirerade mig att läsa Manuel de Landa. Följdaktligen har jag precis beställt A Thousand Years of Non-Linear History. Så kan det gå!

*
Testar en ny funktion. #m Text som visas efter denna tag men före den avslutande kommer att visas på ett alldeles speciellt sätt. Mer om detta senare m#

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 Svar på “Långa svansar och höga huvuden”

  1. Jon Brunberg

    Tack! Och tack detsamma. Jag gillar verkligen när bloggare, som du och Jimmy, tar sig an idédebatten på ett riktigt grundligt sätt. Dessutom är liberalismens ”mysterium” något som intresserar mig väldigt mycket. Inte minst eftersom liberalismen kan ses som den dominerande ideologin i väst. Så det är klart att jag lyfter era inlägg.

    Svara
  2. Kristian Grönqvist

    Vad som ger upphov till makt och förändringsbenägenhet hos tex centerpartiet så att det degraderas till en skugga av sitt forna jag, skulle verkligen vara intressant att få analyserat. Eller varför ett annat marginaliserat parti väljer att använda transor som språkrör, fast de nyligen sett att Centern förlorat på just den ekvationen.
    Vem styr och varför? Med vilka agendor eller väljer man agenda efter kontext omkring sin egen person…?

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress Anti Spam by WP-SpamShield