En inspirerande kväll med Wendy Brown

Förväntningarna gick att krama på Södra Teatern i går. Tills för en månad sedan hade jag aldrig hört talas om Wendy Brown. I går insåg jag att hon länge varit efterlängtad av en trängtande publik. En kollega berättade att hon köpte biljetten för tre månader sedan. Andra gnistrade med ögonen. Jag brukar vara sparsam med överorden, men för mig blev det också en fantastisk kväll, inte minst på grund av Browns karismatiska framförande som matchade stora scenens spektakulära inramning, men också på grund av innehållet i hennes föredrag, där jag framför allt uppskattade hennes sätt att försöka vidga en tämligen fastlåst diskurs i västerlandet.
Bown uppehölll sig vid västvärldens föreställning om sekularismen som värdefri och neutral och därmed universellt tillämpningsbar och monterade ned föreställningarna steg för steg genom att visa att sekularismen som politiskt projekt tvärtom är sprungen ur, och knuten till, en specifik religiös ordning som baseras på protestantismen.
För Brown är föreställningen om tolerans som något neutralt och ”maktfritt” en del av detta självbedrägeri när den praktiseras inom politiken där toleransen snarast, som jag tolkar det, blir ett sätt att hantera och förstärka ojämlikheter och utanförskap genom att upprätthålla en ”abjekt status” hos den som skall tolereras. Tolerans blir på så vis ett substitut för integration och jämlikhet, samtidigt som den framställs av makthavarna som en god, maktbefriad, icke-normativ dygd.
Jag intresserar mig i det här arbetet ganska lite för toleransens politiska dimension, men det slår mig att begreppet tolerans i dag till stor del definieras av de politiska strider som kretsar kring västerlandets förhållande till andra kulturer, där islam (förstås) är den stora motpolen, samtidigt som det verkar lysa med sin frånvaro i samtidens psykologiska, sociala och filosofiska diskurser.
Vill man diskutera begreppet tolerans är det med andra ord svårt att undvika dess politiska användningsområden. Jag undrar om inte Wendy Brown ändå har givit mig ett slags verktyg för att försöka förstå skillnaden mellan tolerans som politik och som psykologi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress Anti Spam by WP-SpamShield