I morgon kommer jag att sitta i en paneldebatt som en av programpunkterna i MR-dagarna på Kulturhuset med titeln ”Att vara eller inte vara politiskt korrekt – P.K”. Deltar gör jag och mina kollegor i utställningen P.K.- en utställning om intolerans på Forum för levande historia: Elisabeth Olsson Wallin och Andrea Hvistendahl samt Andreas Richter, Peeter Boldt-Christmas från Täby Enskilda gymnasium och Therése Jonsson Rosengren från Hantverksakademin. Moderator för samtalet Göran Greider och arrangör är Forum för levande historia. Det hela utspelas på Klarabio i Kulturhuset kl 13.30 och om ni är med på MR-dagarna ska ni förstås titta in.
PK, Politisk korrekthet, är inte ett lätt begrepp att tampas med. För att förbereda mig lite har jag i dag läst de utmärkta essäer om PK av skribenterna Stefan Jonsson, Göran Greider, Dilsa Demirbag-Sten och Niklas Ekdahl som finns att hämta på Forums hemsida i PDF-format. Här får jag lära mig att PK varken kan betraktas som begrepp eller term, som Göran Greider skriver.
Men vad är det där [politiskt korrekt] för uttryck? Det är inte ett begrepp, för det finns ingen fast definition på det och det är lika vilseledande att kalla det för en ”term”, eftersom det ger en illusion av att det skulle beteckna något ganska avgränsat. I dagsläget, vare sig vi talar om Sverige eller USA, ges det nästan alltid en nedsättande innebörd av den som uttalar det. Positivt laddat hittar man det istället i varianten ”politiskt inkorrekt”, det är en egenskap som man i kulturkonservativa eller direkt främlingsfientliga kretsar kan skryta med.
Så hur ska uttrycket ”politiskt korrekt” definieras? Göran Greider igen:
För den europeiska högern och i synnerhet de främlingsfientliga rörelserna i Europa betyder det helt enkelt följande: ”etablissemangets och eliternas falska värderingar, som inte får ifrågasättas, trots att de driver samhället mot ekonomisk och kulturell kris.” Den amerikanska högern betonar nog i sin definition det kulturella mer än det ekonomiska. För en ordinär vänsterliberal i Sverige betyder det: ”värderingar som erkänner olika minoriteters rättigheter och tar ställning mot rasismen”. För radikala socialister betyder det: ”värderingar som erkänner olika minoriteters rättigheter men också kräver ekonomisk jämlikhet eftersom bara det i längden kan utradera rasism och minoritetsförtryck.”
I avslutningen på Stefan Jonssons essä sätter han, som jag ser det, fingret tydligt på varför man använder begreppet:
Uttrycket politiskt korrekt är ett uttryck som i alla lägen värnar det bestående. Föga förvånande är det därför också ett uttryck som framför allt de använder, som gynnas av den bestående ordningen. När det inte längre finns några goda argument för att dagens Sverige ska diskriminera svarta eller kvinnor då kan diskrimineringen ändå fortsättas och ursäktas genom att peka ut anti-diskriminering som politiskt korrekt.
När det inte finns några goda argument mot att vi ska spara energi och respektera andra religioner än vår egen då kan energisparande och religiös tolerans ändå avfärdas som politiskt korrekt. Eller för att uttrycka det drastiskt: när det inte finns goda argument för att vi ska vara intoleranta, då kan intoleransen ändå upprätthållas genom att själva toleransen – mot oliktänkande, minoriteter, romer, svarta, homosexuella och andra – avfärdas som politiskt korrekt. Eller än mer tillspetsat: när det inte längre finns goda argument för att vi ska vara onda, då kan vi ändå fortsätta vara det genom att utpeka godheten och solidariteten som politiskt korrekt.
Det finns förstås mycket mer att säga om PK. Det här var bara några lösryckta, men ändå talande, citat. Jag rekommenderar verkligen att ni läser alla artiklarna. Jag har förstås en egen uppfattning om begreppet, men den får jag återkomma till en annan dag. Nu är det dags att stänga butiken.
Läs även andra bloggares åsikter om makt, politik, samhälle, pk, politiskt korrekt, mr-dagarna, forum för levande historia, stefan jonsson, göran greider, kulturhuset, kultur