Jag insåg i dag att jag har hållit på och läst Wendy Browns utmärkta Regulating Aversion – Tolerance in the age of identity and empirei över ett år. Jag plockar upp den då och då, läser ett tiotal sidor och lägger den sedan åt sidan. Försöker skriva något om den men ger upp. Inte för att den inte är intressant – för det ärden verkligen. Jag antar att den akademiska engelskan bjuder motstånd samtidigt som jag verkligen vill förstå resonemanget i minsta detalj.
Regulating Aversion utvecklar på ett skarpt sätt en kritik mot toleransbegreppet som jag då och då möter i debatten som handlar om hur staten använder begreppet tolerans i en moralisksnarare än i en juridiskkontext och de motsägelsefulla situationer som uppstår i den typen av maktutövning. Brown använder Michel Foucaults begrepp governmentality för att rama in problematiken som varande:
”not a matter of imposing laws on men, but rather as disposing things, that is to say, to employ tactics rather than laws, and if needed be to use the laws themselves as tactics”.
Om man skall sammanfatta Browns kritik på ett ytterst förenklat sätt kan man kanske säga att den går ut på att staten tenderar att uppmana sina medborgare till tolerans som ett sätt att hantera och reglera skillnader mellan människor, samtidigt som uppmaningen inte avspeglas i statens eget agerande som lagstiftande och utövande makt. På så sätt kan staten befästa majoritetssamhällets krav, och undvika lagstiftning som garanterar jämlikhet samtidigt som man intar en moralisk position som står i strid mot handlingarna. Det innebär i praktiken att man för över det moraliska ansvaret på den individuelle medborgaren. Det är en paradoxal hållning som i värsta fall urgröper statens moraliska trovärdighet.
Brown, vars bok på många sätt utgår från ett amerikanskt perspektiv post-9/11, tar upp två exempel på hur denna paradox praktiserats av George W Bushs administration. – dels i agerandet mot muslimer i USA efter terrorattackerna och dels i frågan om samkönade äktenskap. I båda fallen uppmanades USA:s medborgare att agera genom att visa tolerans – mot muslimer och araber i det ena fallet och mot människor med ”alternativa livsstilar” i det andra. Samtidigt agerade administrationen i strid med sina egen uppmaningar till medborgarna – i det första fallet genom att underlåta att lagstifta om att tillåta samkönade äktenskap och i det andra genom att bedriva en politik med inslag av rasism och våld mot samma befolkningsgrupper som man uppmuntrade allmänheten att tolerera. Det här är bara en liten del av Browns resonemang men jag tycker att den är belysande för hur boken är upplagd.
När jag möter den här kritiken i ett svenskt perspektiv så kan det handla om människor från ”minoritetssamhället” och kanske med ”alternativa livsstilar” som är trötta på att höra politiker slå sig för bröstet och beskriva sig själva, sina partier eller distrikt som toleranta – när de uppfattar att stat och kommun gör precis det motsatta i praktiken genom att vägra att ta reella steg mot jämlikhet och rättvisa.
Browns kritik är förstås i högsta grad relevant för mitt projekt ”Tolerera” som ju utgår från individens möjlighet att förändras i en mer tolerant riktning och individens ansvar för andra – och där jag snarast försökt ignorera hur staten behandlar frågan om tolerans för att hantera ”skillnader” mellan människor. Dessa skygglappar har behövts för att föra ner frågan till beteendenivå – men också för att jag vill lyfta fram människans ansvar och hennes möjlighet att agera och förändras. Jag är samtidigt högst medveten om att det problemkomplex som Wendy Brown presenterar i sin bok är något som i sig kräver en ordentlig genomlysning. Men det blir en senare fråga – tills vidare är jag tacksam mot Brown för att hon fördjupat min förståelse för hur toleransbegreppet kan användas i en politisk praktik. Vad som framkommer om några månader när jag återigen plockat upp boken för att läsa vidare återstår att se.
Läsning
Regulating Aversion – Tolerance in the Age of Identity and Empire (Princeton University Press, 2006, isbn 9780691136219)
Skrivet tidigare om Wendy Brown
Andra bloggar om: makt, politik, tolerans, wendy brown, michel foucault, stat, samhälle, george bush, 911, intressant?