Jag vet inte riktigt varför det är dags att lätta på förlåten och släppa ut mitt väl skyddade alter ego ur garderoben just nu. Möjligen har det att göra med att det känns som om detta alter ego och mitt ”riktiga” jag kommit närmre varandra under de senaste få åren. Den kunskap som jag fick genom att blogga om politik och samhällsfrågor under namnet Mr Brown har successivt blivit en allt viktigare del av mitt konstnärskap. Kanske hoppas jag att jag kan stimulera till ytterligare befruktningar genom att kunna referera öppet till mina tidigare texter. Möjligen kommer det att bli mer av den vara som jag levererade som Mr Brown framöver. Dessutom är det troligen tryggast att bekänna gamla synder mitt i semestertider.
Jag har stått och vägt på hälarna vid den här avsatsen tidigare. I en artikel som konsttidskriften tsnoK publicerade i höstas berättar jag om min tidigare ”hobby” och vad den har inneburit för mig. Redan då övervägde jag en demaskering.
Bara ett par av mina konstnärskollegor har känt till bloggen Mr Browns Kommentar. För de läsare som kommer från konstvärlden kan det med andra ord vara på sin plats med en kort introduktion. Under åren 2005-2008 bloggade jag anonymt under pseudonymen Mr Brown. Bloggen handlade uteslutande om samhällsfrågor och politik. Aldrig om konst eller konstnärskapet.
Till er som läste Mr Brown men inte känner till konstnären Jon Brunberg så kan jag rekommendera en titt på min hemsida jonbrunberg.com. Där presenteras min konstnärliga verksamhet i detalj. Den som undrar om detta var ett ”konstprojekt” och kanske därmed känner sig kränkt kan jag tyvärr inte ge någon lindring. För mig är det svårt att separera konst och liv. Men jag kan lova att ni inte skall behöva se era kommentarer på någon utställningsvägg. I alla fall inte om jag får bestämma.
Man kanske kan säga att Mr Browns Kommentar var ett verktyg i mitt arbete med att söka en ny riktning för mitt konstnärskap där konst och samhällsfrågor skulle kunna samsas. Dessutom fyllde bloggen ett uppdämt behov av att diskutera politik och samhällsfrågor utanför konstvärlden. Tiden med Mr Brown var kort sagt både inspirerande och väldigt lärorik och jag vill tacka alla som bidrog till detta!
Det flesta texterna från den tiden finns fortfarande kvar även om jag har gått igenom bloggen, tagit bort de mest pinsamma inläggen och rensat ut en del irrelevanta kommentarer. En del pinsamheter återstår men de får jag bjuda på.
Du undrar vad adressen är? Gå till kommentera.blogspot.com. Det är bara att dyka ner i min gamla värld och se vad du kan hitta.
Mycket nöje!
Jag uppskattade Mr Browns kommentarer mycket!!
Vänstra Stranden
Tack, Vänstra (eller Marie)! Och tack detsamma! Jag läser fortfarande din blogg regelbundet även om jag inte kommenterar så ofta.
Roligt att du läser – känns som om kulturen blivit mer då nu, man läser och pratar om det, twittrar om det, skriver själv om det m m. De politisk-samhälleliga bloggarna har vuxit upp, klippt sig och fått jobb 🙂
Ibland kan jag sakna den gamla goda tiden. Även jag var anonym i början, det var liksom så det var. En slags subkultur av vild debatt där det var så skönt att argumentet fick gälla och inte vem man är. Men, allt har sin tid som Predikaren säger.
VS
”så” skall det stå, inte ”då” på första raden.
VS
Ja, det är verkligen en otrolig utveckling. Och nu, med sociala webben så sker debatterna på många olika plattformar. Jag hoppas att det inneburit att det politiska samtalet blivit öppnare och mer omfattande.
Jo, jag saknar också känslan av subkultur i den första generationen bloggar, men också känslan av att bloggarna faktiskt kunde göra en skillnad, inte minst genom att sätta press på medierna och genom att presentera andra perspektiv. Det var därför jag började läsa bloggar (i samband med andra irak-kriget).
Mr Brown(ie) is a smart cookie
Tack, Pierre,
jag tror i alla fall att det var en komplimang 😉