Den diskussion om makt som förs i medierna just nu handla mest om det förestående EU-parlamentsvalet och hur mycket makt som EU-Parlamentet egentligen har jämfört med den svenska Riksdagen. Det är en komplex fråga som jag inte egentligen är tillräckligt insatt i för att kunna penetrera, men som verkar vara avgörande för om folk skall gå och rösta eller inte den 7:e juni. Och det är här frågan om makt, inflytande och legitimitet blir intressant. Vi förväntar oss trots allt att maktstrukturerna skall vara någorlunda tydliga även om vi inte förstår allt vad som sägs och skrivs. Vem stiftar våra lagar? Vem har inflytande att driva en speciell fråga? Är EU-parlamentets beslut legitima om bara 40% av svenskarna röstar i EU-valet?

Som politikerbloggen skriver:

Visst skulle man kunna betrakta EU-parlamentet som det europeiska folkets förlängda arm. Då skulle maktförskjutningen vara logisk och demokratisk. Men frågan måste först ställas: kan vi betrakta parlamentet som folkets förlängda arm? Tyvärr är svaret nej. Det går inte med ett under 40-procentigt valdeltagande och en nästan obefintlig publik debatt om EU-frågor. Där har den svenska regeringen en betydligt högre demokratisk legitimitet än svenska Europaparlamentariker.

I en ideal värld skulle EU-parlamentet kunna vara folkets motvikt till regeringarnas beslut i ministerrådet. En demokratisk kontrollfunktion. Men så är det inte i dag.

Läs också Henrik Brors utmärkta krönika om huruvida ”en EU-parlamentariker kan ha mer makt än en minister”.

MAKTVERKTGET
I går gick den första pressreleasen ut om uppdateringarna i maktverktyget ut och responsen har varit alldeles utmärkt. Massor av människor har mätt sin makt och det sammanlagda maktvärdet i tjänsten, det s.k. ackumulerade indexet har växt till 975.55 poäng.

Läs även andra bloggares åsikter om makt, eu-valet, eu, eu-paralmentet, maktverktyg, makthavare, politik, samhälle, filosofi