Egentligen hade jag inte tänkt att den här bloggen skulle bli ett forum för inlägg i kulturpolitiska eller -ekonomiska debatter men det är inte helt lätt att undvika när så mycket händer på området just nu. Det som just nu får mig att knattra igång är det faktum att jag inte kan låta bli att känna sorg i mitt annars ganska härdade hjärta inför det faktum att en god gammal vän är på väg att amputeras och kanske kastas på historiens skräphög. Jag pratar om den brutala sågningen av personalstyrkan på DN kultur som planerar att avskeda nästan hälften av de fasta skribenterna, bland annat Stefan Jonsson och Nina Björk. Det handlar om tidningens överlevnad menar man. Å andra sidan undrar jag om inte DN i så fall får överleva utan mig.
Visst, det är kanske så som vissa menar, att DN kultur har blivit trött och förutsägbar, eller som andra säger att Bonnierkoncernens dominans av mediamarknaden är ett större problem. Men ändå. Jag tillhör dem som läst DN just på grund av kulturdelen. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att denna lilla dagliga kulturskrift i viss grad har påverkat mitt konstnärskap genom att ligga i framkant i debatten (insert flashback: postmodernism-debatten). Nu ser jag framför mig en allt mer krympande och marginaliserad kulturdel, som stoppas undan längst bak i A-delen, som inte längre orkar ligga och gnaga på framkanten på grund av institutionell depression och amputationens fantomsmärtor och som därmed inte längre förmår sprida lycka till frukostkaffet.
När till och med en debattör som Fredrik Segerfeldt uttrycker sin saknad över att inte längre kunna få bli ”förbannad över vad tokvänsterdårarna har hittat på” måste man fråga sig om inte detta är mer än en angelägenhet för de som älskar kultur i alla dess former. DN kultur har ständigt genererat och levererat debatt, ständigt varit i hetluften. Men för mig, med mitt yrke, har dess bevakning av kulturlivet betytt mer än så. Det är därför med sorg jag nu måste konstatera att det är dags att avsluta detta kärleksfulla förhållande. Det gör mig ont. Inte minst om de kvarvarande skribenterna som måste känna sig mycket utsatta för tillfället. Ni har mer än mitt fulla stöd. Jag bugar ödmjukt inför era insatser. Men er ledning måste få veta att den är på väg att göra oförlåtligt misstag och därför måste jag lämna er, om än tillfälligt, och med stor sorg i hjärtat.
Och om någon från DN:s ledning läser det här så måste jag säga till er: ni väljer att amputera den del av tidningen som många älskar. Enligt Croneman har kulturdelen fler läsare än sport- och ekonomisidorna. Ni kanske överlever utan mig, och utan de tusentals andra som läser tidningen för kulturdelens skull. Själv undrar jag om inte amputationen kommer att leda till kallbrand i stället för tvärtom.
Fler artiklar om detta:
Åsa Lindeborg i AB
Johan Croneman i DN
Uppdaterat den 19/3
Motpol (Segerfelt-apologet)
Andra bloggare om makt, dn, dn kultur, media, politik, kultur, konst, intressant, dagens nyheter, kulturdelen