Helgens bombdåd i centrala Stockholm är förstås en djupt tragisk händelse, och på flera plan. En man tar farväl av sin familj för att spränga sig till döds i ett ganska misslyckat attentat mitt i julrushen. Extremister på alla kanter vädrar morgonluft. Människor skadas, chockas och skräms. Vi har väntat på det här och är förberedda. Ritualer från tidigare bombdåd återupprepas igen. Terrorexperterna får nya uppdrag för att försöka förklara det inträffade. Imamer kallas in för att fördöma. Invandringsmotståndare twittrar ”vad var det vi sa!”
I går fick jag nog av dessa ständiga omtagningar och ritualiserade övningar, kopplade ur svensk mediarapportering av bombdådet och lyssnade i stället på BBC:s intervju med Imam Feisal Abdul Rauf, initativtagare till det interreligiösa Islamiska Centret (ofta felaktig benämnd Moské) i New York, om hans arbete med att överbrygga motsättningar mellan religioner och kulturer. Det var ett välgörande samtal att lyssna till en dag när dystopiska scenarion dominerade tankarna.
Världen har blivit lite mindre. Den komplexa globaliseringen har trängt sig på. Det krig vi för i ett annat land, långt borta, har i och med bomberna på Drottninggatan flyttat hit på allvar. Hur hanterar vi det?
Min värsta farhåga att samhället polariseras ytterligare mellan de som önskar ett tolerantare samhälle, och isolationister och våldsförespråkare. Jag vill tro att toleranta krafter kommer att mobiliseras av händelsen, men det kommer att kräva en hel del arbete, för tolerans är inte lättköpt. Att tolerera andra kräver en uppoffring på kort sikt. Den innebär att man avsäger sig en del av sin makt. Jag är för min del är mer triggad än någonsin att fortsätta det arbetet.
Rekommenderad läsning!
Vänstra Stranden: Terrorism tillhör Europas historia
Media
Andra bloggare