Så var det klart. För tio minuter sedan tog jag bort mitt Facebook-konto permanent. Om jag bara kan avhålla mig från att logga in under de kommande 14 dagarna så kommer det alltså att raderas. Vad som sedan ligger kvar i FB:s datorer för all evighet är förstås svårt att veta. Framtida digitalarkeologer kommer säkert att hitta spår av min existens i Zuckerbergs serverhallar.

Anledningen till att jag vill offentliggöra mitt utträde har delvis att göra med att det finns dom som kommer att tro att jag har ”av-vännat” dom av okänd anledning. Så är förstås inte fallet. Jag har aldrig av-vännat någon som jag är bekant med om jag inte helt missminner mig.

Det finns flera anledningar till varför jag har valt att träda ur en tjänst som ändå varit underhållande att delta i och som fungerat bra som verktyg i det professionella livet såväl som i det privata. En viktig anledning är Timeline-funktionen, där FB gör anspråk på att följa och offentliggöra en persons liv ”från sperm till spöke” för att citera Ingmar Bergman. Jag vill helst försöka leva i nuet och i framtiden och inte titta tillbaka för mycket och för intensivt på min historia. En annan anledning är att jag alltid varit skeptisk till Zuckerbergs ambitioner med FB, hans kopplingar till konservativa krafter i USA och den i bland absurda censur FB då och då utövar, och inte minst mot konstnärer. När man nu tar steget in i börsvärlden och rykten börjar florera att man planerar att köpa upp den utmärkta webbläsaren Opera och därmed tar steget till att försöka dominera hela webben, och självfallet med avsikten att också samla in data som kan användas för att göda fortsatt överkonsumtion så är det dags för mig att hoppa av och gå vidare. Dessutom tar fejan alldeles för mycket tid av mitt liv som kan användas på andra sociala aktiviteter.

Jag har förstås inte trätt ut helt ur det sociala internet. Ni hittar mig på Twitter, Diaspora och LinkedIn. Vi syns där, och här på bloggen, och i verkliga livet förstås! 

I kväll hittar ni mig på Södra Teatern och Tankeverkets föreläsning med Nancy Fraser som har den fantasieggande titeln: ”Kan samhället uteslutande bestå av varor?”