Kulturministerkollapsen

När DN ska göra en genomgång av möjliga ministrar i en Löfven-ledd regering så dras tonvis av tunga politiska referenser ut ur arkivskåpen som motivering till varför den ena eller den andra politikern borde få, eller inte få, den ena eller andra ministerposten.

Till vi kommer till kulturministerposten.

För där blir det en formidal mental systemkollaps. En komplett härdsmälta. För vilka meriter bör den tilltänkta kulturministern ha enligt DN? Jo, rätt klädsel (samma som Alice) och kändiscred (eftersom MP sägs gilla att rekrytera kändisar). Som kulturskribenten och kritikern Cecilia Djurberg skriver i en dräpa i AB:

”Att basera en kulturministerspekulation på en kvinnas kändisskap och smak för mode är inte bara en nedvärdering av kulturpolitiken, som är tillräckligt styvmoderligt behandlad redan, utan också en förminskning av Sara Danius kompetens. Ingen annan av dem som tippas till denna omgång av ministerfestivalen förväntas enligt DN kvala in i regeringen utifrån vad de har i sina garderober. Typiskt nog bara en kvinna.”

Jag vet, det finns nog en och annan i kulturvärlden som undrar varför Danius skulle vara så fel som kulturminister. Djurbergs utmärkta poäng är att det är ingen som vet om hon är kompetent för jobbet. För hur viktigt det än är med någon som förstår konstens villkor på kulturministerposten så finns det något som är minst lika viktigt: någon som kan börja jobba med kulturpolitiken, skapa verkstad och få igenom skarpa politiska förslag som gynnar konstnärerna och konsten. Från dag ett.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/A2aWzn/dn-drar-kulturminister-ur-knytblusen

Reboot ht14

_1020475

Det är dags att starta om den här bloggen! Jag pratar inte om någon förödande storstädning utan mer om att mitt uppdrag gentemot bloggen måste förändras i takt med att min verksamhet förändras. Bloggen startade som en anteckningsbok för sådant som rörde projektet ”Makt som metafysik och mätbar enhet” och det skall den få fortsätta att vara. Men jag har redan skrivit en hel del om projektet ”Tolerera” här, som genomfördes 2011 och om en massa andra disparata saker, så jag antar att det mest rimliga är att helt enkelt bara kalla detta för min blogg – Brunbergs blogg, helt enkelt.

Det kommer inte bli några större förändringar när det gäller innehållet: lite om makt, en hel del om fredsfrågor och utrikespolitik, något om filosofi och politik och mer om konst men framför allt kommer jag att skriva mer om de konstprojekt som jag håller på med och om den konstnärliga processen. Allt i en ohemult seriöst stil. That’s it. Välkomna!

En dag på Fredens Hus med PK

Uppsala slott bågnade av aktivitet i går med nationaldagsfirande, bröllopspar och turister. Någonstans i slottet (påstod någon) pågick en ceremoni för dem som precis fått sitt svenska medborgarskap. Och så öppnade förstås PK – en utställning om intoleransFredens Hus med invigningstal av verksamhetschefen Jesper Magnusson, Alexandra Pascalidou, Caroline Källner från Forum för levande historia som producerat utställningen. Vi medverkande konstnärer Andrea Hvistendahl och undertecknad (Elisabeth Ohlsson–Wallin kunde tyvärr inte medverka) presenterade våra arbeten. Ett stort tack till Fredens Hus, Forum för levande historia och alla andra medverkande för en mycket trevlig dag med många intressanta samtal och möten. Även om det inte fanns mycket tid för fotograferande så hann jag med att få upp kameran några gånger och även dokumentera min del av utställningen. Utställningen pågår året ut så tveka inte att ta en tur upp till slottet för att se den om ni är i Uppsala.

Foton av Jon Brunberg och Andrea Hvistendahl