För alla er som missade den första föreläsningen av Slavoj Zizek, som genomfördes av Tankeverket på Södra Teatern den 15/11 så har min kollega Michele Masucci gjort det utmärkta jobbet att filma och ladda upp hela på Youtube i fyra delar. Enjoy the ride! Tack Michele!

Läs även andra bloggares åsikter om makt, slavoj zizek, södra teatern, politik, samhälle, filosofi, psykologi

Egentligen hade jag inte tänkt att den här bloggen skulle bli ett forum för inlägg i kulturpolitiska eller -ekonomiska debatter men det är inte helt lätt att undvika när så mycket händer på området just nu. Det som just nu får mig att knattra igång är det faktum att jag inte kan låta bli att känna sorg i mitt annars ganska härdade hjärta inför det faktum att en god gammal vän är på väg att amputeras och kanske kastas på historiens skräphög. Jag pratar om den brutala sågningen av personalstyrkan på DN kultur som planerar att avskeda nästan hälften av de fasta skribenterna, bland annat Stefan Jonsson och Nina Björk. Det handlar om tidningens överlevnad menar man. Å andra sidan undrar jag om inte DN i så fall får överleva utan mig.

Visst, det är kanske så som vissa menar, att DN kultur har blivit trött och förutsägbar, eller som andra säger att Bonnierkoncernens dominans av mediamarknaden är ett större problem. Men ändå. Jag tillhör dem som läst DN just på grund av kulturdelen. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att denna lilla dagliga kulturskrift i viss grad har påverkat mitt konstnärskap genom att ligga i framkant i debatten (insert flashback: postmodernism-debatten). Nu ser jag framför mig en allt mer krympande och marginaliserad kulturdel, som stoppas undan längst bak i A-delen, som inte längre orkar ligga och gnaga på framkanten på grund av institutionell depression och amputationens fantomsmärtor och som därmed inte längre förmår sprida lycka till frukostkaffet.

När till och med en debattör som Fredrik Segerfeldt uttrycker sin saknad över att inte längre kunna få bli ”förbannad över vad tokvänsterdårarna har hittat på” måste man fråga sig om inte detta är mer än en angelägenhet för de som älskar kultur i alla dess former. DN kultur har ständigt genererat och levererat debatt, ständigt varit i hetluften. Men för mig, med mitt yrke, har dess bevakning av kulturlivet betytt mer än så. Det är därför med sorg jag nu måste konstatera att det är dags att avsluta detta kärleksfulla förhållande. Det gör mig ont. Inte minst om de kvarvarande skribenterna som måste känna sig mycket utsatta för tillfället. Ni har mer än mitt fulla stöd. Jag bugar ödmjukt inför era insatser. Men er ledning måste få veta att den är på väg att göra oförlåtligt misstag och därför måste jag lämna er, om än tillfälligt, och med stor sorg i hjärtat.

Och om någon från DN:s ledning läser det här så måste jag säga till er: ni väljer att amputera den del av tidningen som många älskar. Enligt Croneman har kulturdelen fler läsare än sport- och ekonomisidorna. Ni kanske överlever utan mig, och utan de tusentals andra som läser tidningen för kulturdelens skull. Själv undrar jag om inte amputationen kommer att leda till kallbrand i stället för tvärtom.

Fler artiklar om detta:
Åsa Lindeborg i AB
Johan Croneman i DN

Uppdaterat den 19/3
Motpol (Segerfelt-apologet)

Andra bloggare om makt, dn, dn kultur, media, politik, kultur, konst, intressant, dagens nyheter, kulturdelen

Jag noterar bara i förbifarten att temat för nästa Stockholm Pride kommer att vara makt. Jag måste säga att det känns helt naturligt eftersom hbt-rörelsen, jämsides med olika feministiska rörelser, enligt min åsikt varit den grupp i det svenska samhället som tydligast utvecklat debatten om maktens struktur och effekter under de senaste åren, och som varit ytterst framgångsrika i det arbetet.

Syftet med valet av tema är, enligt ett pressmeddelande, ”att belysa så väl positiva som negativa former av maktstrukturer samt visa hur man kan bemöta olika former av maktutövande. Det handlar om att synliggöra diskriminerande strukturer i samhället och samtidigt påpeka att alla människor har makt att göra en skillnad.”

Synd dock att inte ordförande för Stockholm Pride, Claes Nyberg, vill ge sig in på en lite djupare diskussion om vad man menar med temat.

– Makt kan betyda så många olika saker för olika människor, individer och grupper. Därför gör inte vi bedömningen vilken typ av makt man refererar till när man hör årets tema.

andra bloggares åsikter om makt, pride-festivalen, stockholm pride, feminism, gay-rörelsen, hbt-rörelsen, intersektionalitet

Jag har börjat blogga som redaktör för Ideas for Change, en ny webbtjänst som drivs av utvecklarna bakom videotjänsten Dabber. Jag kommer att då och då skriva artiklar om demokrati, samhälle och fredsfrågor och där jag tar upp aktuella innovationer och kulturkritiska perspektiv. Först ut är en artikel om synen på det nödvändiga som utopins motor utifrån en kort video postad till Vimeo av Ryan McLean från en föreläsning av filosofen Slavoj Žižek på University of Buenos Aires som ni också kan se nedan.

Zizek On Utopia from Ryan MacLean on Vimeo.

Uppdatering: klippet är från filmen ”Zizek!” (2005)

Läs även andra bloggares åsikter om Slavoj zizek, makt, utopi, dabber, demokrati, samhälle, utopism, sociologi, filosofi, zizek

Jag har arbetat länge med begreppet makt. Det insåg jag härom veckan när jag ur mitt arkiv drog fram en intervju med de båda konstnärskollegorna Annika Drougge och Johan Malmström som jag gjorde 2001, en intervju som till viss del handlar om maktbegreppet och hur man kan använda konsten för att synliggöra maktstrukturer. Annika och Johan hade under några år ett ytterst dynamiskt samarbete som resulterade i en rad konstnärliga experiment som bland annat involverar begrepp som demokrati, deltagande och makt. Det verk som intervjun tar avstamp i från, ”People in Power” (och många andra av deras ”verk”) har varit en stor inspirationskälla för mig i mitt eget arbete. I ”People in Power” använde sig de båda av en lista över adresserna till världens alla statschefer. Och adresserna tryckte de på t-tröjor och flygblad som sedan användes på en rad olika sätt i evenemang, aktioner och utställningar. Som jag ser det var användandet av adresserna en påminnelse om att möjligheten att kommunicera med maktens företrädare. En påminnelse om att demokrati kräver deltagande.

Intervjun med Drougge och Malmström finns nu publicerad på docs.jonbrunberg.com där jag försöker samla en del av de texter jag skrivit i min roll som konstnär.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, makt, maktbegreppet, filosofi, demokrati, makthavare, kultur, samhälle, politik

Det är inte ofta jag får anledning att besöka Publicistklubben, så när nu tillfället erbjöds var jag inte sen att haka på. Kvällens huvudnummer var en paneldebatt som verkade som upplagd för en explosiv diskussion. Visserligen tycktes temat på ytan vara frågan om kultursidesjournalistikens betydelse för pressens analys av samtidens idéer, men farhågan att anledningen till debatten – Donald Boströms uppmärksammade artikel om organstöld i Aftonbladet – skulle ta över visade sig omgående berättigad och det dröjde förstås inte länge förrän debattörerna hamnade i den diskussion om antisemitism som alltid tycks följa samma uttjatade dramaturgi.

När det gällde kultursidornas roll i dagstidningarna tycktes däremot de flesta deltagarna vara ense: kultursidorna skall vara en plats för en mer djuplodande idé- och samhällsdebatt. Jan Gillou var den som kanske var mest välformulerad i detta ämne: kultursides-journalister får ha fel och deras artiklar behöver inte alltid genomgå samma rigorösa faktagranskning som annat nyhetsmaterial. Om de inspirerar andra journalister att gräva vidare så är det bra kulturjournalistik. Men förutom dessa, och några andra, glimtar av välformulerad insiktsfullhet så stoppade debatten för det mesta vid väl inpissade revirgränser mellan de olika tidiningarnas redaktörer och skribenter som ömsom kastade paj och ömsom dunkade rygg. Rent absurd i sin sandlåderetorik blev en lång ordväxling mellan Maciej Zaremba och Åsa Linderborg om den förres trovärdighet.

Kanske levererade ändå Arne Ruth, DN:s gamle chefredaktör den mest intressanta analysen av samtidens kulturjournalistik när han hävdade att han i dag ser allt mindre av idé- och samhällsdebatt på kultursidorna. Och Rakel Chukri från Sydsvenska Dagbladet gav ett rakt (om än deprimerande) svar på frågan varför: det kostar för mycket att ha en kulturjournalist anställd i tre månader för att skriva en serie på fyra artiklar.

Om man vill ha en mer fullödig genomgång av hur idé- och samhällsdebatt förts på kultursidorna kontra ledarsidorna så rekommenderas i stället en läsning av Timbrorapporten ”Var förs samhällsdebatten?” av Johan Wennström som är en historisk genomgång av kultur- och ledarsidor.

Publicistklubbens debatt finns som en webcast nedan och på deras hemsida.

Andra bloggare om donald boström, publicistklubben, kultur, kulturjournalistik, gillou, zaremba, media, press, aftonbladet, expressen, dagens nyheter, chukri