Kategoriarkiv: Konstprojekt

Ett ansikte som ler stort mot mig

Publicerat den av — Lämna ett svar

Filmprojektorn har rullats fram och jag sitter spänd som en fjäder i skolbänken på Nybodaskolan i Tyresö. Jag hade chockats rejält under en tidigare historielektion när de ohyggliga och ofattbart grymma bilderna från Auschwitz framkastades på projektorduken. Det var ett brutalt uppvaknande. De journalfilmer från andra världskriget som därefter obönhörligt intar historielektionerna denna termin (i sjuan?) tär på mitt unga psyke. Bilderna på utmärglade, torterade kroppar och högar av lik hemsöker mig. Jag kan bara hantera denna omänsklighet med en enorm viljeansträngning. Fanns det klasskamrater som blev lika chockade som jag? Säkert. Men jag kan inte minnas att sådana känslor någonsin hanterades i klassen.

När så ytterligare en film i raden drar igång vågar jag knappt titta upp från skolbänkens blankslitna lock av trä, men när jag gör det, försiktigt, så möts jag av något oväntat. En flickas ansikte. Ett ansikte som ler stort mot mig. Hon sitter på en spårvagn en alldeles vanlig dag, i en stad någonstans i Europa. Förintelsens skräck tycks långt borta. Flickans namn är det första av förintelsens offer som jag lär mig: Anne Frank.

Jag minns ögonblicket som om det vore i går. Och jag föreställer mig, även om det kan vara en efterhandskonstruktion, att berättelsen om Anne Frank hävde min känsla av förlamning inför förintelsemaskineriets fasansfulla hopplöshet så att jag på riktigt kunde förstå att det var mänskligheten och människovärdet som stod på spel i dessa historiska händelser. Utan tvivel bidrog dessa skräckfyllda filmvisningar till att jag tidigt i livet började ta tydlig ställning i frågor som rörde mänskliga rättigheter.

Nu, närmare fyrtio år senare, så dyker Anne Frank återigen upp i mitt liv och hakar fast i mitt första möte med hennes berättelse. Men den här gången är rollerna förändrade. Nu är det jag som bidrar till det pedagogiska materialet i en utställning om Anne Frank som visas för gymnasieklasser på Forum för levande historia. För första gången tar jag mig också tid att läsa hennes dagbok i den oavkortade svenska översättningen från 2012, och det visar sig vara en fantastisk läsning! Allt detta gör mig omtumlad. Jag minns rädslorna från min barndom, samtidigt som jag känner mig hedrad av att få vara med på ett litet hörn i arbetet med att föra Anne Franks berättelse vidare. Jag skulle inte vilja säga att en cirkel i min historia har slutits, men något klickar i urverket och får klockan att slå. Slagen stoppar inte tiden, de markerar bara ett tillfälligt avslut. Ett kort uppehåll på vägen.

***

Om utställningen Anne Frank – ”Om jag bara får vara mig själv” som just nu visas på Forum för levande historia
Länk till videon Tolerera som ingår som en del i det pedagogiska materialet för utställningen.
Anne Franks dagbok i oavkortad version (ISBN 9789113050850)

***

anal edit com

anne-frank-bok-002-ed

Läsningar (S. Lukes, Power – a Radical View, 1974)

Publicerat den av — Lämna ett svar

 

Under året har jag experimenterat med att tolka läsningar av akademiska texter i diagramform och eftersom jag har spenderat en del tid med att reda ut den kanonad av begrepp som flödar ut Steven Lukes text Makt – ett radikalt synsätt från 1974 så har det tyckts fullt rimligt att ordna och beskriva den begreppsfloran i diagramform – även om tolkningen förstås blir ytterst schematisk. Däremot är knappast valet av en cirkulär form logisk i sammanhanget; det cirkulära, repeterande, återkommande är inget som jag hittar något direkt stöd för i boken. Däremot formulerar Lukes ett slags successiv utveckling av maktbegreppet från Robert Dahls definitioner, via Bachrach och Baratz invändningar till hans egen teori. Arendt och Parsons teorier om makt är snarare att betrakta som ett slags antiteser till Lukes maktbegrepp. Men nu får det vara nog med brasklappar. Sätt Lukes-cirkeln i rotation och ha en bra helg!

Tidigare texter om Steven Lukes Makt – ett radikalt synsätt och Maktens tre ansikten: Del 1, Del 2, Del 3

 

Readings (S.Lukes, Power - a Radical View, 1974), study

Readings (S.Lukes, Power – a Radical View, 1974), study

Text

Diagram – ett verk om liminalitet

Publicerat den av — Lämna ett svar

[magny image=”http://blog.maktverktyg.com/wp-content/uploads/2014/11/diagram_studio_front_2400.jpg” title=”” description=”” align=”left” click=”1″ scroll_zoom=”1″ scroll_size=”1″ small_image=”” canvas_mode=”1″ maxwidth=”680px” zoom=”1″ dia=”200px” skin=”new-im-frame-simple,new-title-off,new-description-off,new-slider-below,new-im-magnifier-simple new-im-magnifier-square” ]

 

 

Vintern 2014, när jag letade efter information om samarbeten och utbyten mellan konstnärer och flyktingar så ramlade jag över det förträffliga begreppet liminalitet. Liminalitet kan beskrivas som en viss typ av upplevelse eller kvalitet som uppstår när en människa befinner sig på tröskeln till ett nytt stadium i sitt liv, utan att ha kommit dit, på samma gång som hen har lämnat sitt gamla liv, eller identitet bakom sig. Det är ett tillstånd av emellan-varande som kan präglas av förvirring, maktlöshet och identitetslöshet, men som också kan bära ett löfte eller hopp om ett annat, bättre liv. Begreppet har sitt ursprung inom 1800-talets antropologi där det använts för att studera passage-riter, men har på senare tid fått en bredare användning.

Jag dröjde mig kvar vid begreppet när jag fann det i en akademisk text i tidskriften Transformations Journal som analyserar begreppet utifrån ett samarbete mellan flyktingar, aktivister och konstnärer i en liten ort i västra Australien som bland annat resulterade i utställningen ”Liminality”. I teckningen Diagram har jag utgått från den texten och försökt göra en kartläggning av spatiala och temporala aspekter av min tolkning av begreppet liminalitet i vilken flykten (i vid bemärkelse) och flyktingens situation på många sätt står i centrum. Också berättelsen om min fars flykt från Estland till Sverige 1944 har haft en viss betydelse för gestaltningen. Diagrammet beskriver ett slags rörelse genom det liminala rummet som innehåller repeterande delar, transitiva och intransitiva stadier, nyckelord och utgångar mot andra förståelser av begreppet.

En teckning av den här typen är inte lätt att dokumentera på ett bra sätt och därför har jag valt att lägga upp bilden här med ett ”förstoringsglas” så att man kan studera delarna. För bara muspekaren över bilden så aktiverar du förstoringsglaset. Scrolla för att ändra förstoringsgraden. Den första versionen av verket gjordes under en vistelse på Künstlerhaus Lukas i Ahrenshoop i januari/februari 2014 och en större version visas till och med den 23/2 2015 på Neues Kunsthaus i Ahrenshoop. Du kan se fler bilder på min hemsida.

Konst och kartor – okänd grekisk publikation

Publicerat den av — Lämna ett svar
Surfandets vinglande vägar kan ibland leda till överraskningar. I går hittade jag den här mystiska publikationen/katalogen/magasinet (eller vad det nu kan vara) på grekiska, som handlar om konstnärer som arbetar med kartor på olika sätt. Och det visade sig till min förvåning att ett av mina verk, 19 Years, är ett av de konstverk som publicerats. Publikationen har varken omslag, förord eller utgivare. Det framgår inte om det är en tidskrift eller vad kontexten är. Det enda som står på den sida där jag hittade den är att:
”maps have always been a tool for architecture. in this paper i trace the art movement that started from situationism and had a burst out in late 90’s where artists used the map and mapping as a concept. these examples serve as an inspiration for architects to shift from the normal view of the map as a tool and explore its potentials.”
Om något, mot förmodan, skulle veta vad det är för katalog är jag intresserad av att veta mer. Anledningen att jag själv är med har troligen att göra med grupputställningen (C)artography – map making as art form på Crawford Municipal Art Gallery i Cork som jag deltog i 2007. Oavsett mysteriet är det en intressant liten katalog på dryga 200 sidor som presenterar en rad konstverk och konstnärskap, bland annat några favoriter som t.ex. Constant (ConstantNieuwenhuys).
Själv har jag attraherats och inspirerats av kartor ända sen barndomen, och kartor har en framträdande plats i min konst. Kartan och framför allt världskartan förmedlar, tror jag, en känsla av att världen går att förstå i sin helhet – att den kan göra sammanhangen mellan länder och folk tydliga när den aktiveras med relevant information, som till exempel topografiska, politiska demografiska eller ekonomiska data. Ta en titt i den okända grekiska publikationen – där finns många exempel på andra konstnärer som delar samma intresse och fascination för kartan och kartläggning

Ny utställning med data i fokus

Publicerat den av — Lämna ett svar
Den som av någon anledning råkar befinna sig i Marfa, Texas fredagen den 2 mars är hjärtligt välkomna till öppningen av utställningen Data Deluge på konsthallen Ballroom Marfa. Data Deluge är en samlingsutställning med konstnärer som använt data från nätet för att göra skulptur, bilder eller, som i mitt fall, video. Jag kommer tyvärr inte själv kunna närvara, men hoppas få tillfälle att åka dit senare i år. Utställningen håller på till den 8 juli. Marfa är annars mest känd som staden där den store amerikanske minimalisten Donald Judd slog sig ned i början på 70-talet för att så småningom köpa mark, en ranch och ett övergivet fort som blev konsthallen Chinati Foundation.
Data är en viktig komponent i många av mina arbeten, i form av historiska data, bild- och textarkiv, eller mätresultat för den delen, vilket delvis hänger samman med min ambition att försöka se omvärlden i ett större sammanhang. Data har dessutom en intressant funktion i dagens teknokratiska och sekulära samhälle, där det ges ett slags anspråk på att härbärgera en sanning som kan vaskas fram bara man har de rätta verktygen. Med ”sanning” menar jag att vi föreställer oss att sannolikheten är stor att det går att uppnå vissa givna resultat beroende på utfallet av datainsamling med statistisk säkerställda undersökningar, som till exempel enkäter, fokusgrupper och intervjuer, eller genom automatiserad insamling av data via olika elektroniska system. Det senare illustreras inte minst i diskussionerna kring hur data används inom robothandel (se till exempel dn, som har haft ett flertal artiklar om detta den senaste tiden) och av Google och Facebook. I mitt fall handlar det inte så mycket om att kunna visa upp en sanning som att skapa en bild av ett specifikt fenomen, eller att använda data i ett slags berättelse. Avsikten är inte att ta fram ett vetenskapligt hållbart resultat utan att visa på ett sammanhang, att väcka frågor.
Data Deluge
Ballroom Marfa, 2 mars – 8 juli, 2012
Curators: Rachel Gugelberger and Reynard Loki
Deltagande konstnärer: Rebeca Bollinger, Jon Brunberg, Jennifer Dalton, Anthony Discenza, Hans Haacke, Scott Hug, Loren Madsen, Michael Najjar, Roberto Pugliese, Adrien Segal, and Anna Von Mertens
Opening: Friday, 2 March, 6–8pm
Community Dinner, 8:30pm at the Capri
Luke R. DuBois with Bora Yoon Performance, 9:30pm at the Capri
Exhibition Walk-Thru with the Artists, Saturday, 3 March, 2pm
Ballroom Marfa
108 East San Antonio Street
Marfa, Texas 79843

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

Kulturnatt

Publicerat den av — Lämna ett svar

Kulturnattens konstparty på Moderna Museet blev en riktigt trevlig historia. Maktverktyget stod, vilket syns i bilden nedan och puttrade i ett hörn av rummet. Cirka 80 nya mätningar registrerades under kvällen. Stort tack till Catrin Lundqvist och Hans Isaksson som satt ihop programmet och till ”zonisarna”, d.v.s. de gymnasiestudenter som medverkade i Zon Moderna som assisterade oss konstnärer under kvällen.

Fler bilder på andra medverkande akter finns i det här facebook-albumet.

Några notiser om kommande och aktuella aktiviteter

Publicerat den av — Lämna ett svar

Det blev en lite längre paus i bloggandet än vad jag egentligen tänkt, men nu är det dags att återigen samla ihop hästarna och sätta sig i sadeln och jag börjar att i en liten mjukstart göra lite reklam för några aktuella och kommande aktiviteter.

Om konst och yttrandefrihet i P1, OBS

I dag sändes mitt inslag om konst, yttrandefrihet och demokrati för OBS i P1. Inslaget går att höra i SR:s radiospelare. Här är en länk till information om programmet och en till texten.

Vad har detta inslag med makt att göra, kanske någon frågar sig. Jag skulle säga att demokrati är distribution av makt via ombud, och inslaget handlar just om demokrati och hur den konstnärliga friheten kan användas som ett mått på hur väl demokratin fungerar.

Maktverktyget på Moderna Museet, igen!

Nästa vecka ställs Maktverktyget återigen ut på Moderna Museet, och denna gång i samband med kulturnatten. Mer information om detta evenemang som lär omfatta mer än 300 programpunkter hittar ni på Kulturnatten och Moderna Museets hemsidor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Söndag den 21/3: den sista utställningsdagen och en magisk tusen-gräns

Publicerat den av — Lämna ett svar

I morgon (söndag den 21) är sista dagen för utställningen 19 years och ett verktyg för att mäta makt och jag kommer att finnas på plats under några timmar på eftermiddagen för att dokumentera. Så om ni ser en tunn, korthårig snubbe med kamera och stativ springandes omkring nere i Studion, tveka inte att komma fram och delge mig era åsikter om vad det nu månde vara.

I morgon kommer också med all säkerhet en magisk gräns att passeras när det gäller maktverktyget eftersom det är högst troligt att MVI-basen då kommer att passera 1000 mätningar, vilket också var målet inför utställningen. Jag kan med andra ord inte säga annat än att jag är oerhört nöjd. MVI-basen är det antal mätningar som maktvärdesindex baseras på. Maktvärdesindex i sin tur utgörs av medelvärdet av alla de senaste mätningarna av registrerade användare och gäster.

Jag har förstås i första hand Moderna Museet att tacka för den tredubbling av MVI-basen som har skett sedan utställningen startade, men också alla de som har länkat till verktyget som t.ex. Sara Vide Ericson (här och här), People Magazine och Networked Performace samt alla som har delat sina maktvärden på Facebook, Twitter och bloggar. Ni har alla hjälpt till att lyfta maktverktyget till nya dimensioner.

Efter utställningen är nedhängd är det dags att analysera resultatet och se hur verktyget kan utvecklas och spridas vidare. Jag får all anledning att återkomma om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Liten rapport om gårdagens samtal om makten över historien

Publicerat den av — Lämna ett svar

Det kändes som om samtalet om ”Makten över historien”, som jag deltog i på Moderna Museet i går kväll, kunde ha fortsatt hur länge som helst med tanke på hur de olika deltagarnas infallsvinklar grep in i varandra. Formen för samtalet var att vi som deltog först presenterade vår syn på makt utifrån våra respektive verksamhetsområden för att sedan anta en mer öppen debattform, lätt modererad av intendenten Catrin Lundqvist, en form som jag tycker fungerade utmärkt. Det blev kort sagt ett dynamiskt samtal som presenterade flera olika infallsvinklar på makt och som bitvis kom att bli ganska personligt.

Deltog gjorde Maria Lantz, som är tillförodnad rektor på Konsthögskolan i Stockholm och lektor för seminarie-kursen Konst och Arkitektur (som jag för övrigt deltar i som student), Per Wirtén, författare och skribent, Dr Iris Müller-Westerman som är intendent på Moderna Museet och skapat den pågående utställningen med Lee Lozano, jag själv i egenskap av utställare i Studion, samt Catrin Lundqvist som är intendent på Moderna och hade sytt ihop samtalet.

Ett tema som dök upp flera gånger i samtalet var makt i förhållande till sanningsanspråk, objektivitet och trovärdighet och det slog mig hur komplicerat det blir att prata om maktrelationer om man har en i positiv bemärkelse ”relativistisk” syn på sanningen. Det som jag uppfattar som ett perspektiv på, eller ett förslag till, historieskrivning kan någon annan uppfatta som ett anspråk på att sitta inne med en absolut sanning, och detta oavsett hur mycket jag än försöker förklara motsatsen. Det som jag uppfattar som ett förslag på hur maktrelationen mellan mig och någon annan skall tolkas blir uppfattad av den andre som en krigsförklaring eller som ett försök att använda maktmedel. Man måste med andra ord skrida varsamt fram om man vill samtala om makt.

Jag måste också säga att jag fascineras av Lee Lozanos personliga historia. Av hennes avhopp från konstvärlden 1972, när hon på många sätt var på toppen av sin karriär. Just avhoppet, eller vad man med några modeord i dag skulle kalla för ”down-sizing” eller ”downshifting” är något som jag kommer att belysa mer inom ramenför det här projektet. Jag har tidigare skrivit om begreppet ”dekurrens” som en analogi där man i stället för att konkurrera gör precis tvärtom. Man avsäger sig kort och gott en del av sin makt, som en handling riktad mot en person eller organisation eller till en allmän ”pool” av makt som kan användas av andra. Vän av ordning kanske undrar om makt verkligen fungerar på det sättet? Säker är jag inte, men läs gärna hur jag resonerar i två tidigare postningar.

Foto: Sara Vide Ericsson

I en annan del av blogosfären: diskuteras det hejvilt om kulturskaperier efter det att en rad branschorganisationer, bland andra KRO – som jag själv är medlem av – gjort ett utspel i SvD om hur kulturskapare kan få betalt för produktioner som publiceras på internet, vilket skapat något av en nätstorm. Utspelet hade visserligen sina tveksamheter (måste man verkligen hänvisa till en rapport?), men jag gläder mig över att KRO och de andra organisationerna bestämt sig för att komma ut i ljuset och ta matchen. Det var faktiskt inte en dag för tidigt. För min egen del funderar jag på att helt övergå från digital konstproduktion till unik exemplarsframställan i betong, stål, granit eller gjutjärn. Just nu känns det liksom helt rätt.

Här är ett urval av länkar som producerats i debatten:

Kulturskaparnas hemsida

Copyriot om kulturkreationism (äldre men intressant i sammanhanget)
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Snapshot inför morgondagens begivenheter

Publicerat den av — 2 kommentarer ↓

Just nu pågår förberedelserna som bäst inför morgondagens öppning av utställningen 19 years och ett verktyg för att mäta makt på Moderna Museet där maktverktyget är ett av två verk som skall visas. Kablar stuvas undan, högtalare skruvas upp och de sista snickerierna färdigställs. Dessutom finjusteras maktverktyget. Buggar stampas ut, layouter anpassas och de (förhoppningsvis) sista felstavningarna och översättningsmissarna korrigeras. Hjärnan är mosig av alltför lite sömn. Kort sagt: bättre än så här blir det inte.
På ett sätt kan man säga att utställningen redan har börjat i och med att en hel del maktmätningar strömmat in som ett resultat av pressmeddelanden och utskick. Speciellt roligt är att de flesta av mätningarna som gjorts de senaste dagarna inte är gjorda av svenskar. Det här projektet kan bara nå sin fulla potential om det kan operera på en global nivå, som jag ser det. I och med att den engelska versionen har fått ett eget domännamn, thepowertool.net ökar den möjligheten betydligt. En idé som ligger nära till hands är att skapa en lista som jämför makt mellan länder, som inte baseras på militär eller ekonomisk styrka utan utgår från de som mäter sin makt. Redan nu kan man på statistik-sidorna se vilka länder som är inkluderade i mätningarna.
Du, käre läsare av denna enkla blogg, är förstås varmt välkommen till öppningen av utställningen 19 years och ett verktyg för att mäta makt, torsdagen den 25 februari 2010, kl 18-20, i Studion på Moderna Museet i Stockholm. Ingång från sjösidan/parkeringen. Kl 18.15 presenterar jag utställningen i samtal med Catrin Lundqvist, curator, Moderna Museet och publiken. Mer information om utställningen och länk till Facebook-eventet. Mer om det andra verket som ingår i utställningen:19 Years.

#m Preparations are underway for tomorrow’s exhibition at Moderna Museet. In a way you could say that the show has already started with the many measurings that have been completed over the last few days. What’s interesting is that most of those have been made by people outside of Sweden. The power tool will certainly work well on a national level, but its full potential can only be fulfiled if it operates on a global level. m#