2009 med maktverktyget, del 2 (klassiker och tabun)

Efter rushen för maktverktyget i maj 2009, som jag berättade om i gårdagens postning så var jag tvungen att ta ett break från projektet för att ägna mig åt annat. Jag hann dock med att skriva om maktens privata natur och i en senare postning också om det mänskliga tabu som förbjuder oss att yttra oss om vår makt. Jag tycker fortfarande att tabut är oerhört intressant. Som mänskligt fenomen skulle jag vilja påstå att det hänger samman med psykologiska begrepp som självreflektion och självkritik. Det finns med andra ord all anledning att återkomma till begreppet.

Under sommaren och hösten började jag att läsa några av maktteorins klassiker och ta upp andra bloggar som också behandlar maktbegreppet. En sådan bloggare är Per Herngren som under flera års tid vänt ut och in på maktbegreppet. Av teoretikerna har jag framför allt ägnat mig åt Steven Lukes, och maktens tredje dimension, men också tittat lite på Robert A Dahl som i Lukes begreppsvärld ägnar sig åt den första dimensionen. Hannah Arendt har dykt upp titt som tätt i postningarna, med sina teorier om makt och våld.

I september försökte jag mig på att skapa några egna, improviserade modeller för hur makt hänger ihop med det utopiska, här förstått som våra strävanden och drömmar. De liknar de klassiska maktmodellerna där relationen mellan A och B beskrivs men för också in ambition som en parameter.

Ambition och strävan dyker också upp i ett kommande läsprojekt. Under 2010 tänkte jag nämligen ta mig an Nietzsches maktbegrepp på allvar, och Viljan till makt och Den glada vetenskapen väntar ivrigt i min bokhylla på att få nagelfaras. Jag har en känsla av att det kan bli en mycket intressant resa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2009 med maktverktyget, del 1

Nu är det hög tid att dra igång postandet igen med att granska det händelserika året 2009. Det har varit ett bra år för projektet. Inte tu tal om det. Och den intensivaste perioden inträffade utan tvivel i maj. Inte nog med att en mycket omarbetad och förbättrad version av maktverktyget släpptes i månadsskiftet april/maj. Releasen ledde till dramatiska förändringar. Maktvärdesindex rusade några dagar från 5.31 till 5.69 för att den 22 maj landa på toppnoteringen 5.91, samtidigt som det ackumulerade indexet (som visar hur mycket makt som finns lagrat i tjänsten) fördubblades. Förändringarna analyserades i flera postningar.

I maj kastade jag mig också in i debatten om fenomenet med makthavarlistor med anledning av att sajten makthavare.se startade. Detta ledde till en kort men intressant ordväxling med Jonas Morian som är en av initiativtagarna, och till att jag bestämde mig för att starta min egen makthavarlista utifrån de resultat som genereras i tjänsten. Jag tog också tillfället i akt att studera de kriterier som ligger till grund för mätningarna på makthavare.se, vilket resulterade i att en ny fråga tillfogades till min enkät: den om mediagenomslaget, en fråga som bidrog till att maktvärdesindex därefter sjönk stadigt under det kommande året.

Maj 2009 var sammanfattningsvis en oerhört spännande månad då maktverktygets potential på allvar testades för första gången. Förhoppningen är att denna utveckling fortsätter även under 2010. Det ser, kan jag säga, lovande ut.

För dig som är ny läsare av bloggen rekommenderar jag förstås att du mäter din makt!

ANDRA SOM BLOGGAR OM MAKT

Det intresserar mig verkligen hur vi människor ser på makten som ett objekt som till varje pris måste värnas, odlas, förmeras, behållas. Detta blir särskilt tydligt i debatter som rör maktbalansen mellan Sverige, EU och resten av världen. Här är några exempel från Rött hjärta och Calle Bloggar, den senare apropå den här artikeln i DN om maktfördelningen i världen. Hållplats Håden skriver om en bok som jag verkligen borde införskaffa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , postat till

Några notiser om makt och mätande

Det är länge sedan jag rapporterade om maktverktygets väl och ve. Anledningen är helt enkelt att jag inte har haft så mycket tid att utveckla det under hösten men också att antalet personer som vill mäta sin makt har varit ganska måttligt under senare tid. Om man kan konstatera något så är det att maktvärdesindexlångsamt har sjunkit under hösten från rekordnoteringen 5.91 den 22 maj i år för att nu vara nere 5.69. Därmed är hela den drastiska uppgången från i maj nu utraderad.

Däremot har jag börjat fundera på hur man kan utvidga verktyget så att mätbarheten blir mindre inriktad på den egna upplevelsen av makt, som visserligen är relevant, inte minst med tanke på att verktyget delvis syftar till att erbjuda en möjlighet att synliggöra sin makt, men inriktningen på uplevelsen av makt gör det mycket svårare att få ett jämförbart resultat.

När jag nu börjar fundera i andra banor, så handlar det delvis om att ställa upp sådana scenarion som Steven Lukes Power: a Radical Wiew är full av; scenarion där A försöker utöva makt mot B. Det är förstås inte lätt att använda sådana scenarion i en enkätbaserad mätningsprocess heller eftersom utsagan måste baseras på hur A eller B upplevde situationen.

Annat om makt just nu:

1.
Det här hittade jag på Newsdesk: ”Forskningsprojektet Utbildningsvägar till makten, som är ett samarbete mellan Örebro universitet och Linköpings universitet, har fått 4,2 miljoner från Vetenskapsrådet för att undersöka vilken betydelse utbildning och folkbildning har för att nå politisk framgång i Sverige.”

2.
Per Herngren har en postat en mycket intressant artikel om kropp, medvetande och motstånd på sin blogg ”Civil olydnad och proaktivt motstånd” där han tar upp Paul Ricoeurs läsning av filosofen Maine de Biran teorier. Per skriver: ”Det finns inget andligt medvetande. Ren andlighet skulle vara omedvetenhet. Anden uppfattar alltså inte materian, medvetandet uppfattar inte kroppen. Det är snarare själva fattandet som blir medvetande. Det är genom att fatta tag och svårigheten när man flyttar, ändrar eller gör om som medvetande blir medvetet. Medvetande och kropp kan därmed inte åtskiljas som i dualismerna ande och materia, andlighet och världslighet, ett inre och ett yttre. Det finns ingen andlig verklighet skild från en materiell verklighet.”

Vi ser ofta på maktutövning som en medveten, intellektuell och beräknande process när man i stället skulle kunna uppfatta den som en ”social händelse” som inträffar under kroppens ”arbete”. Maktforskare är visserligen i högsta grad medvetna om att maktutövande kan vara, och ofta är, oavsiktligt eller omedvetet och i min pågående läsning av Steven Lukes måste jag konstatera att avsnitten om den omedvetna maktutövningen tillhör de mer fascinerande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Med blicken mot hösten 2009

Det är dags att bryta tystnaden och se med tillförsikt mot den höst som kommer. Det kommer att bli en hel del resande under hösten och jag hoppas kunna leverera några rapporter från dessa även om de framför allt berör ett av mina andra projekt: The Polynational War Memorial.

Maktverktyget har annars i stort sett haft semester. Få har mätt sin makt under de senaste månaderna även om mätandet nu börjar skjuta fart igen så smått. Över 250 maktvärden finns nu registrerade i maktlistan. Trenden är generellt sett fallande.

I övrigt vill jag göra lite reklam för den nystartade tankesmedjan Federa. Den här bloggen ingår numera också i Federas bloggportal.

Intressant bloggläsning om makt hittar man på Bio Politikos som skriver om Jürgen Habermas och ”egenmaktbegreppet” i två delar (del 1 och del 2). Artiklarna tar upp begreppet egenmakt i förhållande till föreställningen om värdet av ”brukarinflytande” och ”deltagardemokrati” och ställer dessa begrepp mot begreppet ”deliberativ demokrati”. Biopolitikos förklarar skillnaden på detta sätt:

Om den deltagardemokratiska modellen i stor utsträckning hämtar sin inspiration från den grekiska stadsstatens direktdemokratiska och självstyrande ideal så utgår den deliberativa konceptionen närmast från den borgerliga offentlighetens ideal (som Habermas beskrivit i Borgerlig offentlighet): Ett rationellt grundat, konsensusorienterat samtal mellan jämlikar, fritt från såväl det politiska som det ekonomiska systemets styrning, där det bästa argumentets kraft fäller avgörandet.

Uppdatering:
Jag gillar min bokhylla. Den bjuder på ständiga överraskningar. I två år har Habermas Between Facts and Norm stått orörd, oöppnad, oläst. Nu läser jag på wikipedia att boken i fråga handlar just om deliberativ demokrati. Kanske dags att damma av volymen.

Andra bloggares åsikter om , , , , , ,
postat till:

En tillfällig korrigering av index?

Under dagen har maktvärdesindex rasat 0.6 procentenheter ned till 5.8374 punkter och därmed bryts den ganska jämna nivå som maktvärdet haft sedan den 16/5 då värdet steg dramatiskt. I nästan en månad har det pendlat mellan 5.89 och 5.91 för att för några dagar sedan vända nedåt. Dagens nedgång är dock den största på länge. En orsak till nedgången kan vara att nya grupper av människor med mindre makt börjat att använda verktyget men en troligare orsak är att den fråga om mediegenomslag som lades till enkäten i slutet på maj drar ner maktvärdena i högre grad än tidigare. Om man tittar på statistiken kan man se att frågan om mediegenomslaget har betydelse för reslultatet. Hela 41% av de som svarat på frågorna har svarat att deras namn förekommit i massmedia bara 0-5 gånger. Den nya frågan tillkom däremot den 19/5 och kan därför inte vara hela svaret på nedgången. Det återstår med andra ord att se om detta bara är en naturlig korrigering av ett för högt index eller om nedgången är permanent.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Frågan om huruvida makten är konstant och jämställdheten

Jag skulle här vilja lyfta fram en gammal bloggpostning med anledning av att jag i flera nyhetsartiklar stött på uttrycket att makten är konstant. Vad jag frågade mig då var vad som händer i en makt-transaktion, d.v.s när makten i en relation mellan A och B förflyttas från den ene till den andre. Förblir summan av A och B’s makt konstant i en sådan transaktion? En grupp som återkommer till denna typ av transaktionsanalys är de kvinnor som efterlyser en större jämställdhet. De uttrycker sig i alla fall i sådana termer. Med andra ord: för att kvinnorna skall få mer makt måste männen avhända sig en del av sin.

Elin Ekselius och Lova Olsson citerar i en artikel i SvD en riksdagsledamot som uttrycker den uppfattningen:

Uppfattningen bland de kvinnliga riksdagsledamöterna är att det är en lång väg kvar innan Sveriges riksdag blir jämställd, inte bara på papperet. ”Makten är konstant, och ingen man vill dela med sig av den”, säger en kvinna. Många är uppgivna.

En annan skribent som gör detsamma är Inga-Lena Fischer som i BLT skriver följande i en artikel om Feministiskt Initativ:

Jämställdhet är inte att kvinnor ska nå upp till männens nivå. Det går inte eftersom summan av makt är konstant. Om kvinnors makt ska öka måste mäns makt minska. Hon raljerade till de församlades förtjusning om hur män i de ”patriarkala strukturerna” ofta talar om att inkludera de svagare grupperna, minoriteterna, och i den uppräkningen tas också kvinnor med, trots att de utgör en majoritet, 53 procent av jordens befolkning.

Med ovanstående i åtanke kan man därför fråga sig hur mycket makt männen egentligen måste avstå i från för att ett stadium av jämställdhet skall uppnås? Här kan man få hjälp av UNDP som mäter kvinnors möjligheter till makt i samhället genom att bland annat jämföra andelen kvinnliga parlamentsledamöter, chefer och yrkesverksamma samt löneskillnader. Varje land får sedan ett värde på en skala från 0-1. Detta förfarande kallar man Gender Empowerment Measure (GEM). Inför arbetet med mitt maktverktyg tog jag medelvärdet av alla länders GEM-värden vilket avrundat på global nivå ger kvinnor ca 60% makt i jämfört med den manliga befolkningen. Vilket innebär att män måste ge upp 20% av sin makt för att jämställdhet skall uppstå. Vad det skulle innebära i praktiken kan man säkert också räkna ut.

Sverige ligger för övrigt på andra plats i 2007/08 års rapport från UNDP med värdet 0,906.

Se hela GEM-rankingen här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , .

Mediagenomslaget

En ny fråga har tillkommit i maktverktyget som gäller mediagenomslag, något jag diskuterat tidigare här på bloggen. Den får tills vidare utgångsvikten 5, d.v.s, den räknas som en medelviktig fråga i sammanhanget. Frågan handlar om hur många gånger du omnämnts i massmedier (som tidningar, tidskrifter, tv och radio, men också större bloggar), och svaren ges i en skala från 0 till mer än 20,000 artiklar. Om du är registrerad användare måste du svara på den här frågan för att få ditt värde korrekt mätt. Än så länge har jag inte tagit ställning till om artiklarna bör vara av övervägande positiv karaktär och detta kanske måste ändras i framtida versioner av verktyget.

Frågan om mediernas makt kommenteras också i dagens DN i ett referat från ett seminarium om barn och makt där en viss Marianne Odelius ”säger att medierna kan peka på problem och ge en röst åt de röstsvaga, men att de inte har makten att åstadkomma någon verklig förändring i samhällsstrukturen.”

För övrigt kan jag konstatera att jag har haft de första mätningarna under kvällen från USA och jag hoppas förstås att mätningarna skall sprida sig även där. Den engelska versionen är tyvärr inte lika genomarbetad som den svenska men jag hoppas kunna hinna med att fixa det nu under maj månad. Maktvärdet har för övrigt sjunkit något under de senaste dagarna men ligger stadigt strax under 5.9

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Maktmätningen – en analys av den senaste tidens rekordartade utveckling

Den senaste uppdateringen av maktverktyget har visserligen inneburit stora förbättringar av maktverktyget men också en rejäl uppgång för maktvärdesindex. Efter att länge ha pendlat ganska stadigt mellan 5.2 och 5.4 under lång tid inleddes en dramatisk uppgång den 3e och 4e maj detta år då index skuttade från 5.32 till 5.68 på två dagar för att sedan ha stabiliserat sig på den övre nivån men ändå ständigt slagit nya rekord. Just nu är index på hela 5.78.

Hur skall man då tolka detta uppsving? Troligen rör det sig om att de som mätt sin makt med verktyget i huvudsak varit välutbildade män bosatta i Sverige, men också män med en hög empowerment-faktor, d.v.s stor tilltro till sin förmåga. Att det högsta värde som uppmätts bara är 8.17 tyder på att det inte är de allra mest välbetalda som mätt sin makt. Detta visar sig också i den nya publika statistiken där man kan se att de som tjänar över 100.000 dollar per år är relativt få. Min personliga gissning är att många av de tidigare mätningarna gjordes av folk med tillhörighet till konstvärlden som visserligen kan ha en stor empowerment-faktor men lägre inkomst och formell makt.

Man kan också se i statistiken att hela 83% av de som mätt sin makt har en högskoleutbildning vilket tyder på att få ungdomar gjort testet.

Det skall bli intressant att se om stabiliseringen av maktvärdet håller i sig och vad som händer när nya grupper av användare börjar mäta sin makt. Jag skulle t.ex. gärna vilja veta hur empowerment-faktorerna ser ut i invandrartäta bostadsområden.

LÄGSTA UTBILDNINGSNIVÅ:

ÅRSINKOMST EFTER SKATT I US DOLLAR

För övrigt är det kul att se att den nya widgeten används: t.ex. här

Dagens rekommenderade läsning om makt i medierna kommer från Sverker Sörlin i dagens DN, där han bland annat skriver följande om Anna Odells omdebatterade konstverk på Konstfack: ”Vi får bevittna de gamla makternas förfall: i hjälplösheten på bron, i klinikens brist på auktoritet, i normlösheten på nätet. Det pågår sedan länge, plötsligt en vinter ser vi det. Och det angår oss. Vi vill veta vilka nya maktstrukturer som skall uppstå ur omförhandlingen. För skingrad makt, fd makt, frustrerad, kan vara farlig.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Att mäta mediegenomslaget

Jag fortsätter att skamlöst låta mig inspireras av Makthavare.se och deras makt-rankinglista, inte minst som de på ett öppet sätt redovisar sitt tillvägagångssätt, vilket ger mig en möjlighet att analysera mina egna metoder. På några punkter sammanfaller deras urvalskriterier för att mäta makt med mina även om jag har en mycket mer generell utgångspunkt. Jag anser mig till exempel inte i dagsläget behöva ställa detaljerade frågor om den formella makten, d.v.s vilka anställningar och positioner som makthavaren kan tänkas inneha. Genom att man uppger sin inkomst vill jag påstå att det går att utläsa något också om den formella makten. Sedan är det upp till användarna att bestämma om den frågan är viktig eller ej för slutresultatet.

En fråga som jag däremot inte har tagit upp, och som jag är mycket intresserad av att föra in också i mitt system, är frågan om en persons ”mediegenomslag”. Så här beskriver man hur man har gått tillväga för att mäta detta mediegenomslag

”Denna kategori mäter kvantitativt hur stark röst en person har i samhället. Den är ett försök att fånga upp det statsvetarna kallar makten över dagordningen. Vi har låtit analysföretaget Updatum gå igenom 1 220 nyhetskällor på nätet under perioden 2007-10-01 – 2008-10-01 för att se i hur många artiklar en persons namn nämns. Antalet träffar har gett poäng i en logaritmisk skala. Över 40 000 träffar har gett 8 poäng, över 20 000 träffar har gett 7, över 10 000 träffar har get 6 poäng och så vidare. Alla journalister som jobbar redaktionellt på ett större medieföretag har fått ett pluspoäng. Detta för att de per definition har en större tillgång till mediearenan.”

Att mäta mediegenomslag med mitt relativt ”ohanterade” system kräver lite eftertanke. Här gäller det att ta hänsyn till om man verkligen kan anse att ”all press är bra press”. En serie granskande artiklar kan ju onekligen fälla en person eller organisation. Och kan man verkligen anse att en brottsling som ”hagamannen” har mer makt än någon annan bara för att det skrivits spaltkilometer om hans illdåd, när karln sitter bakom lås och bom?

Samtidigt lever vi i en värld där mediegenomslaget kan betyda så oerhört mycket för en persons position i samhället. Se bara på Anna Odell-storyn där media driver henne framför sig mot en postition i det allmänna medvetandet som hon nog aldrig skulle ha kunnat förvänta sig. Erica Treijs som har intervjuat Odell skriver i dag i SvD i en synnerligen klarsynt passus att:

”… och den enda sanningen är väl egentligen att vi skapat en kändis, ett epitet som inte självklart ger tillträde till det seriösa konstlivet. Många är vi som vill ha en del av kakan när en debatt blir till ett verbalt krig, när konsten blir allmängods och ett ämne på allas läppar – kulturhatares likväl som konstälskare.”

Precis som Trejis skriver är det inte säkert att ett ofrivilligt kändisskap ger en inflytande i den värld man vill verka, trots att man utifrån sett tycks få positiv medial uppmärksamhet. Något att tänka på också för den som fantiserar om att Odell-affären skulle vara den perfekta PR-kuppen.

Det s.k. mediegenomslaget är i vår tid visserligen ett högintressant men också ganska svåranvänt verktyg i maktmätarens arsenal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ta tillbaka maktbegreppet!

Man skulle i bland kunna tro att maktbegreppet var reserverat för politiken, vilket naturligtvis inte alls är fallet, och vilket jag bland annat vill visa med mitt maktverktyg. Jag är därmed ganska skeptisk när jag via Promemorian får höra att Fokus och Almedalsbloggen har skapat en ny blogg som heter makthavare.se. Att Fokus är involverat är kanske inte så konstigt med tanke på att man brukar ge ut en lista över de man anser är mäktigast i landet och mycket riktigt har man på makthavare.se Fokus gamla hederliga Wiki med en lång radda politiker, medie- och näringslivsfolk. Man skulle kunna säga att det är dags att ta tillbaka makten från politikerna, och då pratar jag inte om att göra revolution utan om att återerövra begreppet makt.

Naturligtvis har jag min egen makthavarlista i maktverktyget som består av de som valt att göra sina profiler publika. Den är inte lika lång som fokus lista och det finns en liten hake: ni måste mäta er makt först. Allt är inte gratis här i livet.

Andra bloggare om , , , , , ,