Kategoriarkiv: Anteckningar om makt

Makten över tanken

Skrevs den av — 3 kommentarer ↓

Apropå gårdagens inlägg om Lukes vill jag bara passa på och tipsa om det här inlägget från Erik Thalin som förklarar Lukes teori om ”maktens tredje dimension” på ett alldeles utmärkt sätt. Jag tar mig här friheten att citera ett långt stycke:

Lukes tredje maktdimension, makten över tanken, handlar om makt att hindra latenta konflikter från att bli faktiska. Detta är också den mest kraftfulla typen av maktutövning. ”[T]he most effective and insidious use of power is to prevent such conflict from arising in the first place.” Om det finns en latent konflikt mellan två aktörer ligger det i den dominerande – eller starka – aktörens intresse att hindra den dominerade – eller svaga – aktören från att inse att det finns en konflikt. Det ligger också i den starka aktörens intresse att inför sig själv förneka konflikten.

Att tala om makt över tanken innebär alltså att man erkänner strukturella maktförhållanden. Det finns grupper i samhället som systematiskt utövar makt över andra grupper genom att – medvetet eller omedvetet – förneka att det finns konflikter mellan dessa grupper. Ett exempel skulle kunna vara det patriarkala förtrycket av det kvinnliga kollektivet där två grupper, kvinnor och män, står inför en konflikt som den starka gruppen vill hålla latent och den svaga gruppen vill konkretisera och göra till en faktisk konflikt. Liknande exempel på latenta konflikter kan man tänkas hitta mellan stad och land, nord och syd, rik och fattig, och så vidare.

Jag skulle vilja gå lite längre och påstå att vi människor upprätthåller ett tabu mot att öppet analysera och diskutera hur makten är strukturerad inom den grupp som vi tillhör. Att konkretisera ett maktförhållande innebär alltid en risk att en öppen konflikt utbryter som kan resultera i en förskjutning i maktbalansen men också leda till att gruppen splittras. Därför måste man tiga och vägra att tala om hur makten i en relation är strukturerad. Detta skulle man, med Eriks ord, kunna kalla för det ”omedvetna förnekandet” av konflikten. Detta tabu kan förstås reproduceras i alla delar av en organisation. Den organisation som är genuint intresserad av en spridning av makten bör därmed vara ytterst uppmärksam på hur förnekandet av konfliktperspektivet gestaltar sig i dess egen hierarki.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

En utmärkt vägkarta till olika maktteoretiska synsätt

Skrevs den av — 2 kommentarer ↓


Under hösten har jag umgåtts med en av maktteorins klassiker, nyutgåvan av Steven Lukes essä ”Makt; ett radikalt synsätt”, som gavs ut första gången 1974 då den blev både uppärksammad och tämligen kritiserad. För några år sedan gav Lukes ut essän på nytt med två nya kapitel där han korrigerar och utvidgar sina tidigare teorier. Boken finns också på svenska med titeln ”Maktens ansikten” översatt av Henrik Gundenäs och utgiven på Daidalos förlag.

Lukes kanske största bidrag till vår förståelse av maktbegreppet är att han 1974 inför vad han kallar en maktens ”tredje dimension” i en debatt som då pågick USA som handlade om demokrati och elitstyrning där han framför allt betonar vikten av att ”uppmärksamma sådana maktaspekter som inte är direkt iakttagbara”. Den tredje dimensionen handlar om de frågor som ligger till grund för våra till synes valfria handlingar, hur de definieras och av vem, något som man också skulle kunna kalla för ”dagordningen” eller ”diskursen” för att prata Foucaultska.

I de två kapitel som tillkommit i nyutgåvan har Lukes ambitionen att försöka bredda diskussionen om maktbegreppet utifrån den första essän och ytterligare fördjupa några av de teman som ingick i den.

Maktens ansikten är en fascinerande läsning som i sig själv rymmer hela sjuttiotalets debatt om maktbegreppet. Lukes tvekar inte att i detalj jämföra sina egna teorier med andra teoretikers uppfattningar och boken blir därmed en utmärkt vägkarta till olika maktteoretiska skolor. Lukes hinner på 150 sidor att beröra begrepp som dominans och inflytande, frågan om maktbegreppet är omstritt eller ej, hur det bör användas och radikala maktbegrepp som den tidige Foucaults, som ligger ganska långt i från hans egen. Här presenteras ett stort antal kända och mindre kända maktteoretikers idéer, som analyseras och vägs med precision mot varandra. Det är kort sagt en oumbärlig bok för den som vill ta del av en bred genomgång av maktbegreppets alla facetter.

Det här är en bok som bör studeras ingående. Själv har jag bara börjat. Mer läsning hittar man här:

Steven Lukes hemsida
Om Steven Lukes på Wikipedia
Maktens ansikten på adlibris (ISBN: 9171732764) och Daidalos förlag
”Lukes’ Radical View of Power Redux: Is It Still Compelling?” En kritik av nyutgåvan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Viljan till makt: ett enat Norden?

Skrevs den av — Kommentera

Stormaktsdrömmar florerar i de flesta nationer som någon gång lyckats erövra territorium i krig eller affärer och det är uppenbarligen ur det perspektivet man skall se debattören Gunnar Wetterbergs inlägg på DN debatt i dag. Wetterberg skriver att ”framtidsutsikterna för ett enat Norden borde vara lysande – om bara någon sätter fart” och betonar att ”de nordiska ländernas BNP uppgick 2006 till 1 224 601 miljoner dollar, vilket skulle ha gjort Norden till världens tionde största ekonomi, strax efter Kanada och Spanien men rejält före Brasilien och Ryssland.” Här handlar det om att försöka bli först och störst, att hamna i toppen i de idrottsekonomiska resultattabellerna. Att få vara med på ”hög nivå” i samtalen. Att samtidsutsikterna för Sverige är enastående bra i jämförelse med större delen av världens nationer tycks inte vara nog för Wetterberg. Viljan till makt dominerar för att göra Norden starkare, för att föra fram ”våra” värderingar och ”vår” kultur. Det globala perspektivet finns bara där för Norden att ta spjärn emot och tävla med. Jag skulle kunna tycka att förslaget var intressant om Wetterberg inte såg världen som ett Champions League där Norden kunde bli det nya Real Madrid – ett stjärnlag med ”vinnarskallar”. Det är för mig ett hopplöst trångsynt perspektiv. Det mest intressanta med inlägget är att det är skrivet 2009 och inte på 1800-talet.

Andra bloggare om inlägget:
P.E.O. ser hellre en liten uppstickare än en stormakt.
Svensson tycker Wetterberg är fnoskig.
Röda Malmö tycker idén om en nordisk socialistisk republik är intressant
Gotiska klubben har ett helt annat förslag

Uppdaterat 18:10
Wetterbergs fick en bra respons på sitt unionsförslag. 290 kommentarer på DN.se och massvis av bloggkommentarer som inte alltid följer den vanliga politiska höger-vänsterskalan. Sålunda finner jag att jag för ovanlighetens skull kan instämma både med Kent Persson(M) och Jonas Sjöstedt(V).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Rundresa på Västbanken med A,B och Arendt i bakhuvudet

Skrevs den av — 7 kommentarer ↓

Jag vet, det har varit tyst här ett bra tag. Anledningen är att jag varit på en rundresa i Mellanöstern och huvudsakligen på Västbanken i två veckor som student på kursen Konst och Arkitektur på Konsthögskolan i Stockholm. Ur ett maktperspektiv var resan oerhört intressant, och inte minst med tanke på den rigorösa kontrollapparat som Israel upprättat på Västbanken. Om denna kontrollapparat har det redan skrivits mycket, och jag borde på så sätt ha varit förberedd. Ändå blev detta första möte med murar, övervakningstorn, checkpoints, ID-kort och vägblockeringar något av en kalldusch. Insikten om kontrollapparatens omfattning och labyrintiska komplexitet lätt överväldigande. På Västbanken tycks Israel vilja applicera Benthams panopticon på ett helt folk.

Man skulle kunna säga att en klassisk definition av makt, som lyder att A har makt över B om A kan få B att göra något som strider mot B:s egenintresse, tycks mer relevant än någonsin i denna kontext, men jag åminner mig också det perspektiv på maktbegreppet som Hannah Arendt utvecklar i sin bok Om våld (ISBN: 9171732799) där hon, fritt tolkat, menar att den part som ser sig nödgad att ta till våldsmakt gör det utifrån en känsla av att makten håller på att gå förlorad.

”Vi är mycket svaga och Israel väldigt, väldigt starkt” förklarade en exilpalestinier för mig på en av våra bussresor genom det vackra, veckade landskapet. Och vid första anblicken tycks det vara ett oantastbart uttalande i enlighet med exemplet med A och B ovan. Men med Arendts perspektiv i minne skulle man också kunna påstå att muren, de 592 kontrollstationerna på Västbanken, och den ”totala” krigföringen mot Gaza, snarare är ett tecken på att Israel är på väg att förlora greppet om sitt territorium än tvärtom.

Att Arendts tes är värd att ta på största allvar blir ännu tydligare om man tittar på fallet med motsättningen mellan Fatah och Hamas. Först när Fatah förlorade den politiska makten och fråntogs ansvaret för säkerheten i Gaza svarade man med att försöka besegra Hamas militärt med Egyptens och USA:s hjälp. Det tycktes sannerligen ut som en desperat handling av en organisation som såg sin mångåriga makt rinna som den röda palestinska sanden genom fingrarna. Som vi vet misslyckades Fatahs kuppförsök nesligen.

Huruvida Arendts tes om våldsmakten är relevant i alla situationer kan förstås diskuteras, men den erbjuder definitivt en möjlighet att se på specifika maktrelationer i ett nytt ljus.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Några maktrelaterade bloggtips

Skrevs den av — Kommentera

Det blir inga diagram i dag utan i stället några tips om bloggar som berör temat makt och filosofi.

1.

En riktigt intressant analys av maktbegreppet från den 2 juli i år, är skrivet av Martin Allard på bloggen ”Nu detta om matematiken”. Allard tar upp de tre filosoferna Robert Dahl, Steven Lukes och Michel Foucault och hur de anlägger olika perspektiv i sina analyser av maktbegreppet. Allard menar att ”det är tydligt att respektive författares disciplinära bakgrund – statsvetenskap, sociologi och filosofi – föranleder olika slutsatser. Särskilt tydliga blir skillnaderna i synen på individens handlingsutrymme och ’frihet i systemet’. Ett liberalt eller strukturellt synsätt på makt ligger delvis till grund för dessa skillnader.” Det är överskådligt och mycket läsvärt för den som vill lära sig mer om maktbegreppet.

2.

Apropå min tidigare frågeställning om gudsmakten kontra människans, så kan det vara värt att granska Henrik Unnes raljerande artikel om medvetandets primat: ”Medvetandets primat säger att det ”Stora Medvetandet” bestämmer. Att Gud är källan till rätt och fel. OK, hur skall då samhället styras? Det måste rimligen styras i enlighet med Guds vilja. Hur vet vi vad Guds vilja är? Någon bara ”vet” det. Prästerna t.ex. Då får vi en teokrati. Eller den som har det ”bästa blodet”. Kungen eller adeln. Då får vi en monarki eller ett feodalsamhälle. Någon sorts auktoritär samhällsordning är alltid den logiska följden av medvetandets primat. Någon utvald individ, eller elit av individer, får uttolka Guds vilja. Kungarna på Medeltiden åberopade t.ex. ”The Divine Right of Kings” för att berättiga sin makt. De påstod att Gud ville att de skulle ha makten. De skulle ju inte ha fötts med makten, om inte Gud hade velat det – eller hur?” Efter att ha bashat de flesta ideologiska system i samma stil hamnar Unne där många liberaler verkar finna sin hamn: hos Ayn Rand.

3.

Till sist hamnar jag hos den arge pacifisten Åke Sandin, som jag har ett alldeles speciellt förhållande till. Han var nämligen min samhällskunskaps-lärare på högstadiet och en av dom som influerat mig allra mest. Han var inte bara en lysande och inspirerande pedagog utan också en brinnande fredsaktivist. Hans postning är en transkribering av ett gammalt inslag i Radio TUFF som repriserats nu i september, som handlar om filosoferna och de intellektuellas roll under första världskriget. Det är både högaktuell och tänkvärd läsning.

”Ett antal kammarlärda gubbar med stort anseende gav genom sina närmast rusiga tirader kriget legitimitet. Den mycket kände tyske nationalekonomen, professor Werner Sombart, undslapp sig 1914 följande harang: ’Vi håller kriget heligt, därför att det syns oss vara den största sedliga makt, varav försynen betjänar sig för att bevara människorna på jorden mot förfall och förruttnelse'”

Kriget som den ”största sedliga makt”? Jag är verkligen glad att det inte är 1914.

***

Andra bloggare om , , , , , , , , , , ,

Andra bloggar om makt, krig, filosofi, michel foucault, foucault, steven lukes, lukes, robert dahl, religion, gud, samhälle, politik

Utopi och makt (relation och kontext)

Skrevs den av — Kommentera

A och B

Dagens diagram skiljer sig från de föregående (här och här) på så sätt att vi har tillfört två aktörer i leken; A och B, som med sina individuella målsättningar (U1) konkurrerar om precis samma mål (U2). A resp. B skulle kunna vara två löpare som deltar i en tävling. Bådas yttersta mål (U2) är att vinna tävlingen.

K och P

Loppet, eller tävlingen, betecknas med den nya komponententen ”K” som i ”kontext”. Kontexten avgör i detta fall vilket verktyg som A och B använder för att uppnå målet. ”P” kan inom ramen för ”K” innebära den taktik som A och B lägger upp var för sig, men också omfatta psykologiska förberedelser och träningsmetodik. Doping, eller att slå sönder knäskålarna på sina konkurrenter är även dessa legitima ”P” så länge som vi undviker att applicera ett moraliskt eller juridiskt regelverk på ”K” (vilket man förstås kan göra, men det är en annan historia).

M

”M” är i detta diagram de två tävlandes maktrelation. Inom kontexten ”K” i detta exempel, kan den bestå av styrkeförhållandet de tävlande emellan. A kanske har ett bättre personligt rekord än B, samtidigt som B har en erkänt bättre form än A. A har dessutom varit skadad en tid och precis börjat tävla igen. Relationen påverkar inte bara resultatet utan resultatet återverkar också på maktrelationen. Om B skulle slå A för första gången kanske maktrelationen förändras drastiskt.[1]

Maktrelationen A och B emellan kan dessutom ha många andra komponenter utanför tävlingen K som berör deras personliga förhållande till varandra eller omvärlden.

Jag skulle säga att ovanstående sätt att förklara maktbegreppet är tämligen konventionell mixad med en del postmodernism. Men hur kan man problematisera modellen? Vad händer om man i Althussers anda påstår att individen inte finns? Eller tvärtom: en konservativ syn på makten tycks helt utesluta M. Och hur kan använda den för att beskriva dekurrens-begreppet? Här finns, märker jag, en hel del att göra.

[1] Man skulle t.ex. kunna studera frågan om den sydfrikanske löparen Caster Semenyas kön utifrån modellen. Se DN1, DN2, DN3 och Trollhare

Andra bloggar om: , , , , , ,

Utopi och makt (med politiken som metod)

Skrevs den av — Kommentera

Här är en uppdaterad version av grafiken från gårdagens postning, som visar förhållandet mellan utopi och makt. I dagens teckning har ett nytt element tillkommit: politiken. Tillåt mig att förklara modellen från början.

U1, U2

”U1” och ”U2” står för våra strävanden (utopiska eller inte*) där U1 markerar våra tänkta intentioner eller teorier och U2 det vi vill uppnå i praktiken, våra målsättningar. Linjen mellan de båda betecknar vårt arbete med att nå det målet.

M

På den vägen kommer vi i kontakt med de inringade ”M”-en som betecknar våra maktrelationer med andra aktörer; i vår intima sfär (familj, vänner, bekanta) såväl som i en offentlig sfär. Vilka aktörerna är och hur vår relation till dem ser beror helt på kontexten, på U1 och U2. Dessa ”M” har egna U1 och U2 och har vi otur så korsar de våra mål, hindrar oss på vår väg eller sinkar oss. Hur de än påverkar oss så måste vi förhålla oss till dem.

P

Det är här som ”P” kommer in i bilden. För att kunna ta oss vidare mot målet U2 längs den streckade linjen, så måste vi helt enkelt använda ett verktyg, eller en metod, som är relevant för kontexten. ”P” kan vara politik, men också oerhört många andra saker. Gemensamt för dem alla är att de kräver en metodik. De måste användas på ett relevant sätt för att uppnå målet. Politik är en metod, konflikt en annan, våld en tredje, samarbete en fjärde etc. etc. Våra val av metoder och hur väl vi använder oss av dom skulle kunna ses som själva ”maktspelet”, ja vi skulle kunna bli så berusade av spelet i sig självt att U2 och P i det närmaste blir ett.

Det är naturligtvis en grov förenkling av komplicerade processer, men för mig har den varit till stor hjälp för att försöka förstå världen, och vad det egentligen är jag håller på med rent konstnärligt.

* En del läsare blir kanske förvånade över hur jag använder begreppet utopi i sammanhanget. Den allmänna uppfattningen är ju att det utopiska rör den plats som ”inte är”, det ouppnåeliga. Begreppet kan, enligt min och många andras uppfattningar, snarare förstås som det goda samhälle (jfr Eutopos) som skulle kunna uppnås, fast bara inte just nu. Däremot måste jag ge dem rätt som menar att ovanstående modell kan fungera även för anti-utopiska, eller rent ondskefulla ändamål.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I skärningspunkten mellan utopi och makt

Skrevs den av — Kommentera

Jag märker hur jag mer och mer börjar dra in mina andra projekt i arbetet med den här bloggen. Det är väl gott så. Allt hänger ju samman i en holistisk sladdhärva. Och det ena följer på det andra. Därför passar jag på och gör lite reklam för projektet Utopist-VM vars nya sajt nu äntligen ligger ute på den nya domänen utopianwc.com. Innehållsmässigt sett är nyheterna inte många, och ni som följt projektet kommer finna att det mesta finns där. Den stora förändringen är att alla essäer som deltagit i tävlingen nu finns samlade i ett och samma gränssnitt rankade efter den placering de fått i mästerskapet. Dessutom har sajtens nyhetsdel fått ett rss-flöde som ni kan se i den här bloggens sidopanel.

För mig hänger förstås det utopiska i högsta grad samman med makten. Om det utopiska skulle kunna beskrivas som lättflytande, det tänkta möjliga, strävandet efter och beskrivningen av en bättre tillvaro för alla, så är makten trögflytande och svårforcerad, helt enkelt den realitet som det utopiska ständigt måste konfronteras med. Jag skulle till och med vilja hävda att det politiska uppstår i skärningspunkten mellan utopi och makt. Det är när den utopiska idén skall fullföljas som den möter makten, som sätter upp juridiska, sociala eller andra hinder i vägen för förverkligandet. Politiken är ett sätt att försöka att tränga sin väg igenom det hindret.

Nåväl. Det kommer mera. Utopist-VM projektet sprattlar och vill ut i dagsljuset och det finns all anledning för mig att berätta mer om det inom kort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Gudsmakten kontra människans, ett mätbarhetsproblem.

Skrevs den av — Kommentera

Det finns en syn på makten som varit något av ett problem för mig när det gäller mina försök att mäta den, och det är frågan hur gudsmakten bör vägas mot en värdslig dito. Jag har helt enkelt, och högst medvetet, undvikit den frågan när jag sammanställde enkäten för maktverktyget, därför att mina kunskaper om hur den diskursen sett ut inom teologin är obefintliga. Det innebär inte att jag tycker att den är oviktig, snarare är avsaknaden av ”frågan” en sten i min sko. Jag vet bara inte hur den skall formuleras och vilket vikt den skall ha i sammanhanget.

Den fråga som är central för mig, ur mätarens perspektiv, är huruvida gudsmakten skall vara så dominerande att den helt enkelt förändrar maktvärdet drastiskt för de som anser att Guds makt är total och på alla sätt står över den värdsliga makten. Skall maktvärdet sänkas drastiskt, eftersom Guds makt kan betecknas som en ”yttre omständighet” som minskar individens makt över sitt liv, eller skall det tvärtom höjas dramatiskt om man kan anse att en människa som har en allians med Gud är mäktigare än andra?

Det som avhåller mig från att ställa frågan är också farhågan att ihopkopplandet av gudsmakten med människans makt skulle kunna ses som blasfemi. Är inte gudsmakten något som implicit står över den värdsliga makten? En makt som aldrig kan, eller får, utmanas av människan (jämför grekernas ”hybris”-begrepp)? Här är, som sagt, mina kunskaper alltför dåliga. Jag drar mig i alla fall till minnes striderna mellan befrielseteologerna och Vatikanen på åttiotalet. Var inte det en strid just om hur maktbegreppet skulle tolkas ur ett religiöst perspektiv?

Jag har hittills resonerat som så att frågorna i maktverktyget handlar om den värdsliga makten, men undrar samtidigt om det är rätt av mig att utesluta gudsmakten ur enkäten om den tenderar att dominera människors liv och syn på sin makt? Här finns, som ni märker, många frågor att besvara och jag emottager tacksamt all hjälp jag kan få att reda ut härvan.

Under tiden tänker jag studera en ateists syn på frågan om gudsmakt.

PS. Bloggen har fått ett nytt ”huvud”, eller snarare; fem nya huvuden. Jag kallar dom för ”spökena” eftersom de vaktar på mig i bakgrunden med sina teorier om maktens natur. Ni vet säkert vilka de är, de är trots allt giganter. Så jag utlovar inget pris till den som kan pricka in alla fem, bara äran. DS.

Mer om: , , , , , , , ,
,

Makt och utopi: UWC-konferensen 2005

Skrevs den av — Kommentera

I bland griper olika projekt in i varandra på ett tydligt och stringent sätt. Här handlar det mest om demokrati och utopi inom ramen för Utopist-VM, men också till viss del om makt. Det är en dokumentationsvideo från den konferens som vi höll efter den förra Utopist-VM galan 2005. Tyvärr är ljudet ganska dåligt, men en transkribering finns att tillgå på soc.nu för den som är intresserad.

Deltagare är i den ordning de framträder: Jon Brunberg (projektledare för Utopist-VM och moderator), Cyril Belshaw (Utopian World Champion 2004), Per Norbäck (andrapristagare 2004), T.R.O.Y., (Utopian World Champion 2001 and jurymedlem 2004) Annika Drougge (projektledare för Utopist-VM, här bakom kameran), Oliver Kalleinen (konstnär), Tellervo Kalleinen (konstnär) och Tuomas Finne (producent).

Detta är del 1, som består av de första 15 minuterna av samtalet som varade nästan två timmar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,