Kategoriarkiv: Anteckningar om makt

Några ord om dekurrensen (del 1)

Publicerat den av — Lämna ett svar

Under min tid som anonym bloggare myntade jag, vågar jag hävda, begreppet ”dekurrens”. Begreppet förekommer visserligen inom biologin där det betecknar växtdelar som av någon anledning växer ”nedåt”. Biologi är sannerligen inte mitt favoritområde och jag lämnar därför raskt det ämnet.
Dekurrens, i den betydelse jag vill ge begreppet, är antonymt med konkurrens. Om konkurrens är ett konflikttillstånd, där två eller fler aktörer tävlar om samma mål (kunder, marknadsandelar, syskons tävlan om föräldrarnas gunst eller vad det nu kan vara) så är dekurrens snarare ett tillstånd där de tävlande avstår från att konkurrera.

Hur skall man förstå begreppet? Låt mig ta några exempel:

Jag föreställer mig att ett tillstånd av dekurrens uppstår när en av de tävlande öppet skänker sin motståndare segern, eller om de båda kontrahenterna bestämmer sig för att samarbeta snarare än att tävla. Ett utmärkt exempel på tillfällig dekurrens är när två parter går till en skiljedomstol. Termen tycks därmed i sitt tillfälliga tillstånd ligga nära begrepp som konfliktlösning, försoning eller förhandling och skulle möjligen kunna anges som ett samlande begrepp för sådana initiativ.

Dekurrens och konkurrens växelverkar dessutom ofta i en tävlingssituation och dekurrens kan vara ett taktiskt verktyg för att nå målet. Ja, taktisk dekurrens skulle kunna ses som något nödvändigt för att nå framgång. Genom att lägga meningsskiljaktligheter åt sidan och ingå i en allians kan två tidigare konkurrenter snabbt vinna fördelar gentemot det övriga fältet av tävlande.

Båda dessa exempel visar hur konkurrensen tycks föregå dekurrensen i vårt samhälle, det vill säga; konkurrensen framstår som naturtillståndet och dekurrensen snarast som en harmoniserande eller förstärkande del av den förra. Man skulle mot detta kunna peka på alla de lagar, förordningar, avtal och överenskommelser som begränsar konkurrensen och påstå att människan redan från början är kringskuren av ”dekurrenta regleringar”. Jag skulle ändå hävda att regleringarna uppkommit på grund av konkurrens, för att den upfattats som farlig eller på annat sätt oacceptabel. På så sätt har konkurrensen ständigt föregått dekurrensen.

Hur skulle ett samhälle se ut där detta förhållande var omvänt? Där dekurrensen var naturtillståndet och konkurrensen en balanserande kraft? Och varför skulle det vara eftersträvansvärt? Well, detta ämnar jag utveckla i kommande bloggposter.

*

Bloggtipset: Jonas Mosskin skriver i dag om den ”Förbjudna manliga aggressiviteten”, ett ämne som på ett intressant sätt tangerar mitt inlägg ovan. Jonas skriver: Man kan fråga sig varför aggressivitet blivit ett tabu idag. Jag har inget bra svar. En ytlig förklaring skulle kunna vara att dagens människor inte alls är fysiskt aktiva eller behöver använda sin aggressivitet för att överleva. Aggression är som jag ser det i högsta grad ett konkurrens-medel, men kanske, som Jonas skriver, ett utdaterat sådant. Är dekurrens (som icke-våld, samförstånd, avsägande av makt) snarare ett viktigare verktyg för överlevnad i dagens samhälle?

Här är för övrigt ett annat inlägg med religiösa förtecken som vore intressant att besvara.

Andra bloggare om , , , ,

Postat till

Frågan om huruvida makten är konstant och jämställdheten

Publicerat den av — Lämna ett svar

Jag skulle här vilja lyfta fram en gammal bloggpostning med anledning av att jag i flera nyhetsartiklar stött på uttrycket att makten är konstant. Vad jag frågade mig då var vad som händer i en makt-transaktion, d.v.s när makten i en relation mellan A och B förflyttas från den ene till den andre. Förblir summan av A och B’s makt konstant i en sådan transaktion? En grupp som återkommer till denna typ av transaktionsanalys är de kvinnor som efterlyser en större jämställdhet. De uttrycker sig i alla fall i sådana termer. Med andra ord: för att kvinnorna skall få mer makt måste männen avhända sig en del av sin.

Elin Ekselius och Lova Olsson citerar i en artikel i SvD en riksdagsledamot som uttrycker den uppfattningen:

Uppfattningen bland de kvinnliga riksdagsledamöterna är att det är en lång väg kvar innan Sveriges riksdag blir jämställd, inte bara på papperet. ”Makten är konstant, och ingen man vill dela med sig av den”, säger en kvinna. Många är uppgivna.

En annan skribent som gör detsamma är Inga-Lena Fischer som i BLT skriver följande i en artikel om Feministiskt Initativ:

Jämställdhet är inte att kvinnor ska nå upp till männens nivå. Det går inte eftersom summan av makt är konstant. Om kvinnors makt ska öka måste mäns makt minska. Hon raljerade till de församlades förtjusning om hur män i de ”patriarkala strukturerna” ofta talar om att inkludera de svagare grupperna, minoriteterna, och i den uppräkningen tas också kvinnor med, trots att de utgör en majoritet, 53 procent av jordens befolkning.

Med ovanstående i åtanke kan man därför fråga sig hur mycket makt männen egentligen måste avstå i från för att ett stadium av jämställdhet skall uppnås? Här kan man få hjälp av UNDP som mäter kvinnors möjligheter till makt i samhället genom att bland annat jämföra andelen kvinnliga parlamentsledamöter, chefer och yrkesverksamma samt löneskillnader. Varje land får sedan ett värde på en skala från 0-1. Detta förfarande kallar man Gender Empowerment Measure (GEM). Inför arbetet med mitt maktverktyg tog jag medelvärdet av alla länders GEM-värden vilket avrundat på global nivå ger kvinnor ca 60% makt i jämfört med den manliga befolkningen. Vilket innebär att män måste ge upp 20% av sin makt för att jämställdhet skall uppstå. Vad det skulle innebära i praktiken kan man säkert också räkna ut.

Sverige ligger för övrigt på andra plats i 2007/08 års rapport från UNDP med värdet 0,906.

Se hela GEM-rankingen här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , .

Maktproduktion i praktiken: Per Herngrens blogg

Publicerat den av — Lämna ett svar

Det finns inte överdrivet många svenska bloggar som regelbundet behandlar begreppet makt ur ett större perspektiv som rör sig bortom det enstaka refererandet till att en person eller institution ”har makt”. Men det finns undantag.

En bloggare som jag skulle vilja puffa lite extra för är Per Herngren som gärna tar upp maktbegreppet ur olika vinklar, men kanske ofta som det knyter an till hans arbete som aktivist i plogbillsrörelsen.

Herngren tar t.ex. i den här bloggposten upp maktens koppling till tvång som jag på ett intressant sätt tycker tangerar den koppling som Hannah Arendt gör mellan makt och våld. Herngren utgår från Deleuzes läsning av Nietzsche där han finner att

”Tvång används på den man inte har makt över. Man skulle inte spärra in den som lyder. Därmed ska vi inte tro oss upptäcka den största makten i förtrycket eller i härskandet. Dessa visar snarare att makten är begränsad eller håller på att förloras.”

Det som Herngren, med stöd av Nietzsches maktbegrepp, vill ta fasta på är hur makt produceras genom hindrandet och skapandet – som jag tolkar som två strategier för ett aktivistiskt motstånd – där hindrandet i sig är en negativ kraft som i sin tur skapar nya hinder då den juridiska och polisiära apparaten träder in för att begränsa motståndet. Herngren vill i stället betona den skapande makten som en positiv kraft som kan, och bör, förstöra den negativt producerade makten.

Det jag uppskattar med Herngrens syn på makt är att han har ett väldigt handfast sätt att närma sig detta lättflyktiga begrepp. Många av hans blogginlägg handlar om hur man kan förhålla sig till begreppet makt i praktiken, i vardagliga situationer såväl som i ett politiskt arbete. Det är högintressant läsning för den om vill få syn på den makt som man själv producerar och som produceras av sin omgivning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Att analysera maktstrukturerna i sin närhet

Publicerat den av — Lämna ett svar

Någon jag är fascinerad av när det gäller maktens privata natur är hur svårt det är för oss som individer att uttrycka oss om vår egen maktposition i vilket hierarki som helst. Om vi får frågan om huruvida vi har makt eller ej tycks vi vara angelägna om att förminska eller förneka detta. Kanske av ren hövlighet. Att påstå att man har makt kan ses som uppblåsthet. Samtidigt tenderar ett negligerande av maktförhållanden och den egna postitionen att skapa onödiga konflikter runt symbolfrågor som kan tyckas ovesäntliga i det långa loppet. Denna kamp om symbolerna kan hämma en organisation eller individ betydligt.

I bland stöter man dock på människor som försöker analysera sin organisation i syfte att få syn på makten och jag hittade precis ett alldeles utmärkt exempel på bloggen ”Tysta Tankar” som skrivs av pedagogen (?) Mats Olsson, som försöker analysera komponenterna i den makt som utövas på hans institution. Det är mycket intressant läsning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Konstens makthavare

Publicerat den av — Lämna ett svar

Det är förstås inte bara de som älskar politiken som skapar makthavarlistor. De lär väl förekomma inom de flesta discipliner, och så även inom mitt eget verksamhetsområde: konstens. KRO – Konstnärernas Riksorganisation – har också precis publicerat sin årliga lista över konstens 99 mäktigaste i sin tidning Konstnären. Här hittar vi Daniel Birnbaum, Jeanette Bonnier och Gerard de Geer på de tre översta platserna. Till skillnad från makthavare.se så redovisar inte KRO sin metodik, men är inte desto mindre medvetna om det svåra i uppgiften:

Hur smakar makt? Bittert, syrligt eller ljuvt? Hur mäter man makt? På våg, på kredit eller i ryggdunkar? Hur får man makt ? Via arv, miljö eller handskakningar? Makten är flyktig , svår att greppa och ibland ofrivillig. KONSTNÄREN listar 99 män och kvinnor med makt att bestämma vad vi ska tycka och tänka. Makt att välja vem som får betalt. Vem som åker ut och vem som kommer in. I konstvärlden är makt mer inflytande än beslutande. Och det finns bara ett skäl för oss att göra den här listan. Makten. Den är ofrånkomlig.

KRO’s maktlista hittar du i denna PDF med start på sidan 9

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Makthavarlistorna

Publicerat den av — Lämna ett svar

Det känns kul och hedrande att Jonas Morian lade upp en länk till maktverktyget i en postning på nystartade Makthavare.se trots att jag var ganska kritisk i förra postningens kommentar. Det tyder, som jag ser det, på en lyhördhet och en vilja hos Morian och hans kollegor på Fokus och Almedalsbloggen att vara öppna för en bredare tolkning av maktbegreppet. Det skall bli intressant att följa deras arbete, och om de klarar av att vika av från sin huvudfåra. Ni kan lita på att jag kommer att vara där att peta på dom då och då.

Samtidigt växer Maktverktygets egen makthavarlista bestående av hundra personer som har mätt sin makt. Den listan får man tillgång till i detalj om man mäter sin makt. De flesta är anonyma, eller gäster, men några har valt att göra sin profil och sina svar på maktenkäten publika.

MAKTVERKTYGET
Maktvärdesindex har de senaste dagarna varit ganska stabilt efter söndagens och måndagens formidabla rush. I dag är index upp 0.27 procentenheter till 5.6907 punkter. Ackumuleringen av värden steg från 635 till 654.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ta tillbaka maktbegreppet!

Publicerat den av — 2 kommentarer ↓

Man skulle i bland kunna tro att maktbegreppet var reserverat för politiken, vilket naturligtvis inte alls är fallet, och vilket jag bland annat vill visa med mitt maktverktyg. Jag är därmed ganska skeptisk när jag via Promemorian får höra att Fokus och Almedalsbloggen har skapat en ny blogg som heter makthavare.se. Att Fokus är involverat är kanske inte så konstigt med tanke på att man brukar ge ut en lista över de man anser är mäktigast i landet och mycket riktigt har man på makthavare.se Fokus gamla hederliga Wiki med en lång radda politiker, medie- och näringslivsfolk. Man skulle kunna säga att det är dags att ta tillbaka makten från politikerna, och då pratar jag inte om att göra revolution utan om att återerövra begreppet makt.

Naturligtvis har jag min egen makthavarlista i maktverktyget som består av de som valt att göra sina profiler publika. Den är inte lika lång som fokus lista och det finns en liten hake: ni måste mäta er makt först. Allt är inte gratis här i livet.

Andra bloggare om , , , , , ,

Påannonseringar av Hannah Arendts "Om våldet"

Publicerat den av — Lämna ett svar

Hannah Arendts bok ”Om våld” som skrevs 1969, som ett svar på den tidens revolutionära rörelser och kanske speciellt i polemik mot dåtidens motståndsideologer som har kommit ut på svenska på Daidalos förlag. Det är en intressant liten bok som är högaktuell. Jag håller just nu på med att samläsa den tillsamans med Walter Benjamins ”En liten kritik mot våldet” och Slavoj Zizeks ”Violence”, och får anledning att återkomma. Helsingborgs Dagblad har i dag en artikel om boken. En annan intressant påannonsering har Erik Wallrup i SvD den 4/2 i år, även om artikeln innehåller en del ointressant, och rent felaktigt, raljerande om ”de intellektuellas” användande av Foucault och Weber.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Makt och våld

Publicerat den av — Lämna ett svar

Dror Feiler, konstnären och kompositören som blev känd för en bredare allmänhet när han och hustrun Gunilla Skiöld Feilers verk ”Snövit och sanningens vansinne” (kommer jag ihåg titeln rätt?) vandaliserades av den Israeliske ambassadören för några år sedan, tog i dag på en föreläsning upp våldets natur och svårigheterna att bevaka det våld som sker dagligen, det våld som inte får rubriker i dagstidningarna och TV-sofforna. Det man kan kalla för det strukturella våldet.

Det påminde mig om kopplingen mellan makt och våld som Slavoj Zizek och Hannah Arendt utforskar i sina böcker Violence och On Violence som jag kommer att skriva mer om i kommande postningar eftersom våldet är knutet till makten på så många sätt. Ja, man skulle kunna säga att idén om vilket samhälle som helst kan beskrivas med Mao Zedongs klassiska citat från ”Problems of War and Strategy”, 1938: ”Political power grows out of the barrel of a gun.” Det är förstås ett sätt att definiera makten som vi inte alltid är beredda att skriva under på men som inte utan vidare kan avföras från en diskussion om maktens natur.

MAKTVERKTYGET:
Maktvärdesindex fortsatte att stiga till ytteligare en rekordnivå: 5.68 punkter. Det ackumulerade indexet steg från 445 till 619 punkter. Stigningen fortsätter alltså drastiskt även om tendenser till avmattning kan noteras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Är summan av makten konstant?

Publicerat den av — Lämna ett svar

Att ställa en fråga som den i rubriken kan verka som den högsta formen av spekulation, men om man nu skall ge sig på att mäta makt, så kan man också fråga sig vad summan av världens samlade makt är och om den är konstant.

För att frågan skall vara relevant måste jag anta att det finns mätbara transaktioner av makt mellan personer och organisationer och att dessa transaktioner resulterar i minskad eller ökad makt för båda parter. Låt mig ta ett exempel: säg att A spelar av B hela dennes förmögenhet, och dessutom tar dennes jobb och sociala postition. I så fall tycks det som om makt i form av fasta tillgångar har flyttats från B till A. B har fått ett maktunderskott och A ett överskott. Mot detta kan man invända att A hade makt att spela skjortan av B och att B:s dåliga omdöme antyder att denne redan från början haft ett maktunderskott trots sina materiella tillgångar. Även om vi tar detta i beräkning så borde ändå en del makt övergått i A:s ”ägo”.

Exemplet ovan blir mer komplext om vi också tar hänsyn till ”kunskapsinriktade”makt- transaktioner. Den utblottade B i exemplet ovan kanske liftar till ett Buddist-tempel i Kathmandu och finner där äntligen frid och sanningen i ett asketiskt liv isolerad med sina trosfränder. B investerar så att säga hela sin kvarvarande makt i denna transaktion och bemäktigas genom att makt i form av kunskap till B från dennes mästare och själsfränder. Dessa förlorar däremot inte sin egen kunskap vi överföringen.

Låt oss återvända till min mycket abstrakta fråga: är summan av makten konstant, eller har den tillväxt? Fallet med A och B implicerar att makt är ett nollsummespel. Någon måste alltid ge av sin makt för att någon annan skall bli bemäktigad. B:s isolerade tempelliv visar snarare på motsatsen; att summan av makten kan vara större än delarna.

Andra bloggar om: , ,